 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Leif-Arne Undvall
publicerad 11 feb 2010 kl. 09.17:
Låt inte löpsedlar forma din människosyn
"Hund biter man" är ingen nyhet däremot "man biter hund". Media rapporterar om undantagen, men vad som är intellektuellt ohederligt är då man i debatt begagnar sig av undantaget som argument för att tilldela en viss grupp vissa egenskaper.
Det ligger i medias logik att rapportera det avvikande. Om Sverige tog guldmedaljer en masse i OS skulle det bli en smärre notis för varje guld, nu är så inte fallet utan varje guld (om det ens blir några) kommer att finnas på löpsedlarna i minst tre dagar.
Det lyfter och landar tusentals flygplan varje dag utan att något särskilt händer, det skrivs knappast en rad om detta. Om ett flygplan däremot kraschar är det en stor nyhet, det hamnar då i media med stora rubriker, för det är det ovanliga, undantaget som bekräftar regeln. Om det sker ett våldsbrott är det en stor nyhet, ju våldsammare ju större nyhet, därför våldsbrottet är undantaget i en i övrigt rätt fridsam omgivning. Oavsett vem förövaren är, är vederbörande ett undantag, ett undantag som bekräftar regeln.
Där finns i samband med brott, och i synnerhet med våldsbrott, spekulationer om våldverkarens motiv och vad som ligger bakom ett handlande. I samband med dessa spekulationer tilldelas ofta vederbörande godtyckligt en grupp, som i sin tur tilldelas egenskaper som får bli orsaken till det som vederbörande gjort.
Om det är fråga om ett våldsbrott av sexuell karaktär, brott som till överväldigande majoritet begås av män, finns det de som ser brottet som ett uttryck för att förövaren är just man. Då undviker man det faktum att en mycket stor majoritet av alla män inte begår våldsbrott av sexuell karaktär. Våldsverkaren är således undantaget. Liknande resonemang förs om våldsverkaren tillhör någon etnisk eller religiös grupp, någon särskild samhällsklass och så vidare. Begås något våldsbrott av en mörkhyad person så är en del snabba att påskina ett samband mellan etnisk tillhörighet, tro, etcetera och våldshandlingen, även om den absoluta majoriteten i den utpekade gruppen inte begår våldshandlingar.
Det finns människor i Sverige som av den del medmänniskor grupperas ihop till en stor grupp under det gemensamma namnet "muslimer". I denna godtyckligt definierade grupp ryms ett antal individer som sinsemellan är väldigt olika, en det är pro forma muslimer precis som många medlemmar i svenska kyrkan är pro forma kristna. Gruppen "muslimer" har många olika etniska bakgrunder och det finns islam med flera olika trosriktningar, från bokstavstroende till liberal. En mindre grupp är bokstavstroende islamistiska fundamentalister, majoriteten muslimer är det inte. Islamisterna således undantaget, inte regeln.
Att media rapporterar om undantaget och inte regeln är ofrånkomligt, vi vill ha information om nyheter, i.e. undantaget. Vad som är intellektuellt ohederligt är däremot då man i debatt begagnar sig av undantaget som argument för att kollektivt tilldela en godtyckligt definierad grupp egenskaper, inte baserat på regeln utan på just undantaget. Exempel på sådana kopplingar är: män - sexuellt våld; muslimer - kvinnoförtryckare, terrorister och shariaförespråkare; feminister - manshatare och så vidare.
Själv är jag norsk till börden, svensk till passet, motorcyklist, medlem i svenska kyrkan, medelålders, gift, hundägare, lång, kanotist, socialliberal, hobbymekaniker, civilekonom, fortkörare och far till några söta och ohängda barn.
|
