 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Marcus Nordquist
publicerad 13 jan 2011 kl. 13.00:
Låt dem inte ta svensk kultur ifrån oss
"Svenskar har ett speciellt sätt, med sina egna referenser till allt politiskt, kulturellt, religiöst, finansiellt, artistiskt och lingvistiskt. Den svenska kulturen är inget ariskt, det är inget rent eller extra fint. Men det är vårt."
En ganska betänklig tid har jag befunnit mig i Sydamerika. En kontinent med en mycket annorlunda kultur än den svenska... Men just det, det finns ingen svensk kultur. Det har vår stadsminister skrivit under på, både informellt och formellt. Ja, till och med så har han erkänt, i och med Lissabonfördraget, att Sverige inte längre är en suverän stat.
Så med tiden får man ett annorlunda perspektiv på sin egen kultur och vad det egentligen innebär att vara jag. Folk undrar ju var jag kommer ifrån och när jag svarar att jag kommer ifrån Sverige så svarar de; "Schweiz, häftigt, schyssta klockor." Jag korrigerar och får ett bra mycket enklare svar utan referenser till varken bra klockor eller något annat häftigt. Personen ifråga har ingen aning.
Var jag än befinner mig är folk relativt glada och lyckliga, även om de på något konstigt sätt känner sig skyldiga att diskutera och prata om problemen i landet. Det är annorlunda. Dock hamnade jag till slut på en mycket avslappnad fest omkring nyår. Det var en soft tillställning, så jag satte på en svensk låt som jag diggar och som jag tror att man på något sätt kan tycka om även man inte pratar svenska. Jag har precis placerat Fattarus "Mina hundar" högst upp i playlisten.
Så, vi lyssnar och jag fattar att det är en mycket språklig sak. De som lyssnar kan inte särskilja ord ifrån varandra. De får ingen som helst uppfattning om flytet eller varför det flyter. Samtidigt insåg jag att även om de hade kunnat svenska språket behjälpligt, så som jag pratar portugisiska (vilket inte är särskilt dåligt), så finns det i låten säkert mer än hundra saker som de ändå inte kommer förstå som en svensk uppfattar det, bland annat vilka som är stockholmare och vilka som är skåningar.
Det är nämligen så att även om jag numera bor och befinner mig här så är jag en gringo och det behöver inte nödvändigtvis vara en nackdel, men, det finns fortfarande många saker som jag inte förstår. Även efter många års erfarenhet. Det är framför allt språk, slang, kulturella referenser till politiska händelser, till kulturella händelser, till TV-program och nyheter i både tidningar och TV. Det är en enorm samling av ett folks konsensus omkring sin egen verklighet. Så, här befinner jag mig och jag monterar stadigt min Fattaru-skiva i CD-spelaren. Samtidigt inser jag att det inte är de som är mystiska eller speciella, utan vi är exakt likadana men vi har olika kulturer.
För det finns en svensk kultur. Svenskar har ett speciellt sätt, med sina egna referenser till allt politiskt, kulturellt, religiöst, finansiellt, artistiskt och lingvistiskt. Det finns en svensk hip hop-kultur liksom det finns en svensk rockkultur och en svensk gaykultur. Samt, allt där emellan.
Om jag säger "Palme" till en peruansk snubbe i Sverige som kan lite svenska så har det inte samma effekt som om jag säger det till dig. Genom ditt huvud flyger en miljon associationer. Du tänker "mord", "vapen", "palmekommissionen"... och säkert en mängd med andra saker som vi delar med varandra. Du tänker "Statsminister", "Socialdemokrat". Du vet också vad de två orden innebär och du har en förståelse för socialdemokraternas historia och det kan kanske till och med föra dig tillbaka till kvinnornas rättighet att rösta om du vill. Du känner en kultur! En gemenskap!
Efter ett antal samtal om både abort och socialism började jag förstå hur svensk jag var och var jag befann mig på skalan mellan religion och vetenskap. För mig var mångas syn på abort något främmande för mig och jag förstod inte varför kvinnor själva valde att stödja landets förskräckliga regim. Fast, sen förstod jag. Det är annorlunda.
Den svenska kulturen är inget ariskt, det är inget rent eller extra fint. Det är en av många väldigt lyckliga och olyckliga blandningar kulturer. Inget är perfekt. Samtidigt så är det vårt. Det är vårt oavsett var du föddes eller var du sist spelade fotboll. Låt dem bara inte ta vårt gemensamma intresse Sverige ifrån oss. Låt oss vara stolta över det som åtminstone på pappret ska vara vårt!
|
