 |
Artikel
av Stefan Whilde
publicerad 11 maj 2009 kl. 09.48:
Läsning som gör ont
Jag vill inte läsa den här romanen och jag kan inte recensera den.
Jag tillbringade en vecka tillsammans med franska författarinnan Marie Darrieussecq en sommar för elva år sedan. Varje förmiddag lämnade jag lägenheten och satte mig i Heleneholms trädgård i Malmö och läste ett par kapitel ur hennes underhållande groteska debut Suggestioner. Jag höll på att återhämta mig från en längre tids sjukdom och hade hälsosamt trevligt i sällskap av människorna som börjar förvandlas till grisar.
Idag har jag en son på fyra och ett halvt år. Jag älskar honom mer än vad som kan sägas eller förstås. Darrieussecq har själv tre barn. Fem av hennes romaner finns på svenska. Den senaste handlar om en kvinna som mister sin son. Sonen dör fyra och ett halvt år gammal.
"Förut hette han Tom Winter, nu heter han Tom är död. Han har varit död bra mycket längre än han var i livet. Min lilla döda pojke. Jag säger inte att jag har förståndet kvar."
Jag vill egentligen inte läsa den här romanen. Den gör ont redan från början. För i ena sekunden har man ett barn som springer och leker, skrattar och busar. Man kan hålla om det och känna värmen och höra andetagen. I nästa sekund ligger det på en brits på ett bårhus, med kallnad kropp, vitblå hud, slutna ögon, allting släckt. Och man kan aldrig få tillbaka det.
Döden är ett ögonblicksverk.
Jag vill inte läsa, men jag läser. När jag lägger ifrån mig boken för att hämta min son på dagis tänker jag att den här kan jag inte recensera. Den här ska man säga så lite som möjligt om och hoppas att så många som möjligt läser den. Den gör ont, men den gör ont på ett bra sätt. Den gör oss uppmärksamma.
Men jag ska försöka ändå: Kvinnan är gift och har tre barn. Familjen flyttar ofta, från Paris till Vancouver till Sydney. Det är i Sydney det händer. Tio år efter det otänkbara börjar kvinnan skriva ner sin berättelse. Orden är plågade av kvardröjd chock och en framkämpad distans. Det räcker så.
Tom är död tangerar det bästa jag någonsin har läst. Det är en fulländad roman. Den utgår ifrån sig själv. Man glömmer att det finns en författare bakom. Man blir kvinnan.
Först i slutet av boken orkar kvinnan närma sig exakt hur Tom dog. Det kommer som en bisats och det kommer med full kraft. Som läsare ryggar jag och börjar gråta. Efter 225 sidors gastkramning rämnar det. Äntligen.
Författare: Marie Darrieussecq
Titel: Tom är död
Översättning: Kristina Ekelund
Förlag: Norstedts
Utgivning: Maj 2009
|
