samtidigt passerade de varandra i det trånga dörrhålet nära och så långsamt att hon kunde vända sitt ansikte mot hans hals och andas in hans vara i sitt
han var lite vass i smaken och mörk som ett glas svart vatten
för ett ögonblick skuggade han hennes vänstra landskap svävade över hennes berg och dalar med blicken hos en falk
hon vek av runt hans högra skuldra med ansiktet nära hans nacke lät blicken sjunka ned mellan skulderbladen
nära nu, så nära nu
längre in bakom revbenens hävande rörelser skymtade hon en vingprydd gestalt vada i röda floders pulserande strömmar
en droppe av hans blod skulle räcka, tänkte hon en kyss bortom kroppar
Catherine Danell, på väg
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Kjell Ekborg