 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Liolin Vernram
publicerad 7 okt 2011 kl. 10.14:
Kvotering innebär jämställdhet (men...)
Vissa i sammanhanget tongivande personer som kompromisslöst vänder sig mot kvotering blandar ihop sådan med ojämställdhet. De menar att då kvotering gynnar ett visst kön, alltså innebär "positiv särbehandling", medför det per automatik ojämställdhet.
Dessvärre är den analysen fel. Sedan länge har jag följt genusdebatten och debatten om jämställdhet respektive kvotering. Jag tänker till exempel en artikel på Newsmill - "Bör tungt kriminella vaktas av kvinnor?" (publicerad 2010-11-04). Artikeln tar avstamp i mordet på en kvinnlig häktesvakt i Flemingsberg nyligen. Skribenten Pär Ström resonerar kring en förment manlig egenskap som muskelstyrka och huruvida samhället "tydligare borde erkänna" att sådan är avgörande för "vissa yrkeskategorier", oklart vilka, och oklart hur en sådan urskillning tänks gå till.
Jag anser att han där är ute på hal is, eftersom ett dylikt erkännande är rent kontraproduktivt för det som jag tror att han bland annat kämpar för: Barns rätt till TVÅ föräldrar! Argumentationen säger därtill föga om jämställdhet, det område som Pär Ström säger sig brinna för. Argumentationen leder, oavsett hans ambition, ofelbart till att man lika gärna kan hävda att fäder är sämre än mödrar på att vårda barn, eftersom "yrkeskategorin" föräldraskap kräver kvinnliga egenskaper. Det är förvisso en "logik", som redan genomsyrar landet ändå, men det är beklagligt att en vanligtvis förnuftig person som Pär Ström förstärker den!
Här hamnar man i den, i sammanhanget närmast klassiska, diskussionen om huruvida "kön" är en "social konstruktion", som vissa personer inom till exempel F! hävdar, eller om det är en produkt av biologi (eller kanske både och, som så mycket annat i livet?), såsom till exempel Pär Ström menar.
Att ensidigt hävda att "kön" är en produkt av biologi är således precis lika fel som att hävda motsatsen. En sådan analys tjänar främst till att förstärka, snarare än sudda ut, de så kallade "traditionella könsrollerna", de roller som ingen medveten debattör säger sig vilja ha (eller?) och tjänar kanske även till att förlänga det så kallade "könskriget".
Att ensidigt hävda biologins vikt för könet kan kallas "biologism" och/eller "särartsfeminism" (jämför "likhetsfeminism").
Jag har inte, förrän relativt nyligen insett, att Pär Ström tycks vara just biologist och särartsfeminist. Har jag fel därvidlag?
Nu har artikeln kommit till det spännande, trumvirvel-eskorterade stycke, där det är dags att släppa något som du läsare kanske betraktar som en "åsiktsbomb". Jag tänkte här till synes säga emot rubriken (eller om det är rubriken som säger emot det, som jag skriver). Rubriken lyder, som bekant:
"Kvotering innebär jämställdhet" och med det avses helt enkelt det faktum att kvotering innebär ett "50-50-förhållande" mellan kvinnor och män, på alla tänkbara samhällsområden. Om det gick att uppnå, så skulle det innebära jämställdhet mellan könen, punkt! Det är sanningen, utan att lägga värderingar på hur ett sådant samhälle skulle vara.
Först ger jag alltså ett tillbörligt erkännande åt den rubrik, som jag själv har valt. Märkligt vore det väl annars, eller hur? Emellertid kan man ifrågasätta om kvotering och jämställdhet är "rätt väg att gå" och önskvärd, vilket är något helt annat!
Jag är ytterst tveksam till om kvotering är rätt väg att gå inom alla yrkesområden men är samtidigt medveten om att jämställdheten därmed "offras" på "samhällssäkerhetens altare". Frågan är om även Pär Ström är medveten om det. När det gäller häktespersonal, så tycks han främst vilja ha män på plats men när det gäller föräldraskap?
Inom familjerätten, det vill säga vårdnadsregler och barnbidrag, behövs kvotering definitivt! Saken kompliceras av hur man definierar "jämställdhet". Vissa personer definierar den som: "lika rättigheter och skyldigheter för män och kvinnor". Med en sådan definition, som jag tror att till exempel Pär Ström företräder och begagnar, så förringar man till exempel att män, enligt honom, besitter större råstyrka än kvinnor gör. En sådan egenskap inryms nämligen inte i rättsliga ord såsom: "rättigheter" och "skyldigheter", eller hur?
Jag skulle vilja förändra/utsmycka definitionen av "jämställdhet" till denna: "lika rättigheter och skyldigheter för båda könen, utifrån könens biologiska olikheter". Även med den, som jag tycker, lite bättre jämställdhetsdefinitionen, så är det långtifrån självklart om kvotering är önskvärd, till exempel när det gäller häktespersonal.
Jag efterlyser en sundare retorik vad gäller att skilja mellan å ena sidan jämställdhet och kvotering och dessa ords definition och å andra sidan huruvida jämställdhet och kvotering behövs/är önskvärda.
Pär Ström säger genom sitt inlägg på "Newsmill" i princip att jämställdhet, enligt definitionen "lika rättigheter och lika skyldigheter", inte alltid behövs. Om den tolkningen stämmer, så borde han också stå för den och utveckla dess konsekvenser för familjerätten.
Till sist så önskar jag och ser fram emot, som nämnt ovan, könskvotering - jämställdhet enligt lag, när det gäller föräldraskap, oavsett exakt definition av jämställdhet.
Med detta avses:
* ändring av Föräldrabalk (1949:381), 6 kap. 3 §, så att även ogifta fäder automatiskt får gemensam vårdnad om sina barn
* ändring av Socialförsäkringsbalk (2010:110), 16 kap. 5 §, så att föräldrar med gemensam vårdnad får automatiskt delat barnbidrag
* ändring av samma balk 18 kap., 15 §, sålunda att underhållsstödet till den så kallade "boföräldern" fördelas utifrån barnets umgänge hos föräldrarna (i riktning mot texten i § 16 om så kallat "växelvis boende"); idag är det ett antingen-eller-förhållande som råder, vid utbetalning av underhållsstöd
* borttagning av brottet "kvinnofridskränkning" i Brottsbalk (1962:700), 4 kap. 4 a §, 2:a stycket
* betydligt restriktivare hållning för tillämpning av "lag om besöksförbud" (1988:688), som i allmänhet drabbar män; man borde till exempel tillämpa dessa stycken, sist i 1 §, BETYDLIGT OFTARE: "Kan syftet med ett besöksförbud tillgodoses genom någon mindre
ingripande åtgärd, får förbud inte meddelas. Ett besöksförbud omfattar inte kontakter som med hänsyn till särskilda omständigheter är uppenbart befogade." (kan enkelt förhindra en far från att kunna träffa sitt barn!)
* ändring av Lag (1998:620) om belastningsregister, 17 §, som säger att besöksförbud gallras först efter tio (!) år, likvärdigt med mord! En sådan gallringstid är orimlig!
* med mera...
|
