Att klumpa ihop människor och säga att de har samma intressen är intellektuellt ohederligt. Kvinnliga adopterade sydkoreaner bosatta i Sverige, födda på 1970-talet, är ingen homogen skara.
Kvotering bryter mot den viktigaste principen: att man ska bli bemött utan att behöva bli diskriminerad. När vår nuvarande regering med hjälp av lagstiftning vill uppmuntra eller tvinga arbetsgivare att kvotera, urholkas grundprincipen i förbudet mot diskriminering. I stället för likabehandling får vi en ny slags diskriminering. Positiv särbehandling av den ene leder till negativ särbehandling av den andre. Låter det krångligt? Låt mig ge ett par exempel:
Tänk dig att du och jag söker ett arbete, och du är man. Våra meriter är lika, men jag får jobbet för att jag råkar vara född kvinna. Tänk dig att du och jag söker ett arbete, och du är också kvinna, men etnisk svensk. Våra meriter är lika, men jag får jobbet för att jag råkar vara invandrare. I båda fallen har lagen har gjort skillnad på oss bara utifrån var vi råkar vara födda eller vilket kön vi har. Men poängen är ju att lagen ska vara neutral inför detta.
Lagstadgad kvotering uppfyller alla kriterier för ett riktigt dåligt politiskt förslag:
1. Det går stick i stäv med våra grundprinciper. 2. Det tar sin utgångspunkt i att grupper av människor är svaga eller kan betraktas homogent. 3. Det får absurda konsekvenser i verkligheten. 4. Det är för tillfället politiskt korrekt.
I don't like.
Tove Lifvendahl, ordförande Moderata Ungdomsförbundet
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
