sourze.se

Kvinnosamhället - finns det? Del I

MAKT är ordet feministerna hatar och älskar! "Männen har makten, kvinnorna ingen", klagas det på... Men hur är det egentligen med detta?

Ja hur ligger det till med jämställdheten och sanningen om könsmakten? För hela vägen från den offentliga sektorn till det offentliga ordet och könsdebatten går en röd-svart tråd av kvinno- och /eller feministmakt som ingen riktigt vill låtsas om!
Det som i verkliga förtryckarsamhällen är straffbart, att klaga på makten, är i det svenska samhället ett privilegium och en maktfaktor i sig, förbehållet det ena könet!
OM verklig jämställdhet är målet, så förutsätter detta att den feministiska gnällmonologen om könsmakt ersätts av en saklig dialog om samarbete. På båda könens villkor.

I tre decennier har det ältats, jämt och ständigt och "jämställt" om "manssamhället", det som senare uppgraderats till "patriarkat" och "könsmaktsordning". Feminismen har här målat upp en starkt förenklad och delvis förvanskad bild av det samhälle som våra förfäder under stor möda byggde upp. Ett samhällsbygge som var en manlig plikt och som även våra "förmödrar" varsågoda feminister! förväntade sig av sina män, upptagna som kvinnorna själva var av sitt dagliga slit. Idag beskrivs detta tidigare könsrollssamhälle som i huvudsak något negativt, något som inte renderar det manliga könet det minsta offentliga erkännande! Den dominerande attityden mot mannen i den feministstyrda debatten har blivit "han som har roffat åt sig makten", jämte yrken, välstånd o.s.v., detta tydligen bara för sin egen skull och med det särskilda syftet att hålla kvinnan kvar i stugan! Vad som då alltid "glöms bort" är förstås mannens insatser, hans upptäckter, uppfinningar och arbete. Slitet i fabriker och jordbruk det mesta, med husbygge, infrastruktur, värnplikt, snöröjning och hel del annat utanför hemmets lugna vrå. Därav ett antal särskilda mansplikter, oftast de tyngsta, kallaste, smutsigaste och farligaste verksamheterna.
"Mäns makt", den generella men som "överordnad" beskriven, den utmålas som det allra ruskigaste i detta "manssamhälle", nämligen som själva basen för sitt huvudsakliga syfte - kvinnoförtrycket! "Kvinnomakt", den påstått nästan obefintliga, beskrivs däremot som något fint och ädelt, ett nära framtida mål vilket vi alla förväntas sträva mot och ödmjukt underkasta oss! Återstår så "kvinnosamhället", fast varför är det så tyst om detta? Finns verkligen inte det heller, liksom att kvinnomakten inte verkar finnas riktigt än? Eller är "kvinnosamhället" ett feministiskt trumfkort att spara på, i "kvinnor kan" sammanhang?

Kvinnors slit och låga löner i den offentliga sektorn är ju ständigt på tapeten. Det går knappast en vecka utan att denna sak får uppmärksamhet i media. Och vem kan ha något att invända? Nu blir ju mestadels bara de jobbiga sidorna av denna verklighet belysta, sällan några andra! Man kan undra över varför så lite nämns om t.ex. själva makten i den offentliga sektorn? Denna är ju en politiskt styrd servicesektor, där vi medborgare ofta står i beroendeställning till de många beslut som fattas där! Någon konkurrens till den offentliga sektorn existerar bara delvis, möjligheten till överklagande, upprättelse eller gottgörelse är minimal. Och det är alltså oftast kvinnor som arbetar där. Inte bara som vårdare och liknande, utan även som beslutande handläggare, som de lägre cheferna, och allt vanligare även som de högre.

Så när någon kontaktar t.ex. Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan eller Socialen, för att få hjälp med jobb, sjukersättning, ekonomi osv., vem är det då som tar emot? Jo nästan alltid en kvinna. Det är också hon, eller hennes kvinnodominerade team, som bestämmer om, ja eller nej, du eventuellt och när skall få hjälp, och då hur mycket, med arbete, stöd, pengar osv. Hon är en viktig person med avgörandet i sin hand, det gäller att välja sina ord och hur man uppträder! Samma är förhållandet i allmänhet vid separation, vårdnadsfrågor, familjeterapi, söka bostad eller studielån, starta eget-hjälp, skattefrågor m.m. Liksom förstås när det handlar om vård, skola och omsorg, samt i en mängd andra angelägenheter som berör oss ständigt behövande medborgare. Vi har här alltså ett gigantiskt samhällsområde, där ett stort antal kvinnor i olika positioner utövar den beslutande och direkta makten i en mängd ärenden! Kanske även över slit och löner? Ofta känsliga och personliga eller svårbedömda ärenden som berör förhållandet mellan människor eller mellan myndigheter och medborgare! Detta är myndighetsmakten, per definition! Var, när och hur har detta uppmärksammats ordentligt i "jämställdhetsdebatten"?

Den offentliga sektorn är inte bara ofantlig som det ofta påpekas, den kan också upplevas som fientlig, särskilt för en del män, klienter såväl som anställda. Visst finns här regler och lagar, sådana finns det ju överallt. Men här om någonstans finns det också utrymme för personal att välja godtyckligt, för egna åsikter och tyckande om allt från "rätt kön" till vad som helst, och detta är ej okänt! Problem med sådant som godtycke, missbruk och orättvisor från t.ex. socialförvaltningars sida har tidigare påvisats utredning redovisad i DN. Svårigheterna för manligt anställda i en kvinnodominerad offentlig sektor beskrivs också i en ny avhandling Marie Nordberg, "Jämställdhetens spjutspets", "om män i barnomsorg och sjukvård": "En komplex könsrolls och maktstruktur som är svår att påverka och styra genom insatser på samhällsnivå." Mer kvinnomakt än samhällsmakt således! Intressanta och viktiga fenomen som borde varit kända sedan länge! Men är det kanske därför som det råder en närmast total tystnad om att hela detta område är en stor och betydelsefull kvinnlig maktdomän? Med stor inverkan på våra liv och på vår inställning till samhället liksom på vår ställning inom detta. Särskilt som mannen är det oftast marginaliserade och maktlösa könet i samhällets utkanter!

Det finns alltså all anledning att konfrontera det ständiga feministhymlandet kontra balansen i den påstådda "jämställdhetsdebatten" om manlig makt uteslutande, liksom i politiken. Där förstås samma krav framförs, och delvis samma förhållande råder: Kvinnodominans, d.v.s. feministdominans, i motsats till hos väljarna! Medan å andra sidan, "manssamhället" snarare är ett fåvälde, varför benämningen till stor del är en förvrängning eller förstoring av faktiska förhållanden! "Makt" är inte så enkelt som vissa vill inbilla oss! Och kvinnor är knappast så maktlösa och obetydliga som feminismen av suspekta anledningar vill göra dem till!

En stor del av könsdebatten grundar sig ju bl.a. på att kvinnan historiskt sägs ha haft och fortfarande har en så obetydlig roll i "manssamhället". Därav följer förstås för det första: Att man inte kan skylla på henne för detta samhälles brister och problem. Även om dessa envist dröjer sig kvar, eller t.o.m. ökar i dagens "jämställda Sverige"! Och för det andra: Att maktutredningar, Jämo, politiker, media och feminister förstås, kräver att kvinnor skall få mer samhällsmakt! Inte bara för att "de har så lite", utan även för att de är "minst lika duktiga" och som ej gjort misstagen, åtminstone när det gäller mer attraktiva sysselsättningar! Eller så beskrivs kvinnor som "särskilt lämpade" för samhällspositioner som ger makt.
"Prestige" t.ex. har ju tidigare påståtts vara en särskilt manlig och negativ egenskap! Men det var kanske innan tuppfäktningen i TV mellan Maud Olofsson och Gudrun Schyman för några år sedan? Där de framträdde på ett sätt som knappast manliga partiledare hade velat eller vågat använda! Varför förneka kvinnlig "prestige", när hela debatten är fylld av den? Och skulle inte även kvinnor ha behov av prestige? Fast med allt fler kvinnor i maktställning så verkar faktiskt prestigebegreppet delvis ha omvärderats…
Summa summarum: Jämställdhetsdebatten låtsas som om inget "kvinnosamhälle" existerar.
Feminismen, som fortfarande är den enda fullt ut erkända aktören i denna "debatt", inte bara skuldbelägger både gårdagens och dagens män för detta "manssamhälle", utan osynliggör och nedvärderar därmed samtidigt själv kvinnan och hennes del av dagens samhällsmakt!

Forts följer i del II



Om författaren

Författare:
Joakim Steneberg

Om artikeln

Publicerad: 27 mar 2006 22:24

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: