POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel av Anna-Karin Engström publicerad 30 jan kl. 06.00:

Protestmarsch mot kvinnlig omskärelse och bortgifte av minderåriga
Foto: flickr/barry pousman (BY CC 2.0)

Kvinnlig omskärelse ger men för livet

Kvinnlig könsstympning praktiseras i minst 28 länder och inom alla religioner. Huvudsyftet är att kontrollera kvinnors sexualitet och hindra henne från utomäktenskapliga förbindelser.
Könsstympning har troligen praktiserats i mer än 3000 år, och är djupt rotat i många länder och i alla religioner. Det är djupt rotat i tron om kvinnans status och roll. En kvinna anses inte vara vuxen om hon inte blivit omskuren. I många länder som praktiserar könsstympning är det nästan omöjligt att bli gift utan att vara könsstympad. Det är en rit genom vilken den unga flickan ska initieras i vuxenlivet.

Det är också ett sätt att kontrollera kvinnans sexualitet. I och med borttagandet av könsdelarna skall hon tvingas att vara sin man trogen. Det som anses vara de manliga delarna, alltså klitoris och blygdläpparna skall tas bort för att flickorna skall anses vara mer kvinnliga, vilket är liktydigt med foglighet och lydnad.


Gammal tradition
Enligt WHO praktiseras könsstympning i minst 28 länder. Vanligast är den i Afrika. I Sverige kommer de flesta som genomgått en omskärelse från Somalia, Etiopien, Egypten, Eritrea och Gambia.

Liksom tortyr är könsstympning avsiktligt vållande av av smärta och lidande. Dess följder är ofta livshotande. Cirka 100-140 miljoner kvinnor världen över är könsstympade. Varje år riskerar upp till 3 miljoner flickor att bli stympade. De flesta under 15 år.


Fyra former
Det finns fyra former av könsstympning; sunna, där man tar bort förhuden över klitoris samt delar eller hela klitoris, klitoridektomi, där man skär bort klitoris samt delar av eller hela de inre blygdläpparna, samt infibulation eller faraonisk omskärelse, där man skär bort klitoris liksom de inre och yttre blygdläpparna. Sedan syr man ihop de yttre blygdläpparna så att hela slidöppningen blir täckt. Kvar lämnas ett millimeterstort hål så att urin och mensblod kan rinna ut.

Andra sätt är prickning eller skärande på klitoris eller blygdläppar. Man kan också bränna eller skrapa i vävnaden runt klitoris. I vissa fall förs även örter in i vagina för att orsaka blödningar och få slidan trängre.


Kopplat till patriarkat
Samhällen som använder sig av infibulation är starkt patriarkaliska, det vill säga mansdominerade. Att hindra kvinnor från utomäktenskapliga förbindelser är viktigt efter familjens så kallade "heder" är djupt sammankopplad med kvinnans sexualitet. Ofta anges religionen som skäl för omskärelsen, något som i själva verket helt saknar grund.


Inget stöd i koranen
Jag talar med Suad Mohamed, född i Etiopien och Sveriges troligen enda kvinnliga imam och islamolog. "Det finns inget i Koranen som skulle tala för kvinnlig omskärelse. Det som mest talar mot den sedvänjan är att ingen av Mohameds döttrar blev omskurna", säger Suad Mohamed.

Förespråkare för kvinnlig omskärelse vill gärna hävda att stympningen finns omnämnd i en av haditherna (berättelser om vad profeten Mohamed sa och gjorde). Eftersom den hadithen officiellt anses vara mycket svag och därmed ej bekräftad - kanske finns den enbart som ett rykte - då menar Suad Mohamed att det inte är något man skall sätta tilltro till.


Orena verktyg
Personen som utför omskärelsen är ofta en traditionell barnmorska, en äldre kvinna eller en barberare. Det görs även på sina håll av utbildad personal som läkare eller sjuksköterska. Endast när utbildad vårdpersonal finns tillgänglig används bedövning.

Flickorna som könsstympas hålls fast av några av de äldre kvinnorna som deltar i stympningen. Stympningen kan ske med hjälp av sönderslaget glas, rakblad, burklock eller sax. Vid en infibulation hålls de yttre blygdläpparna ihop av stygn eller taggar och benen binds ihop i 40 dagar.


Allvarliga komplikationer
Kvinnlig könsstympning kan leda till allvarliga och långsiktiga problem. I värsta fall kan det även leda till döden. Ofta drabbas flickorna av chock, smärta och blödningar. De får också skador på vävnaden i och runt organen. Olika typer av infektioner är vanliga. Användningen av smutsiga instrument leder till ökning av HIV. Infubilation kan medföra allvarligare problem som kroniska urinvägsinfektioner och njursten. Problem vid menstruation, smärtor vid samlag, sterilitet och komplikationer vid förlossning är andra följder.


Plågsamma samlag och förlossningar
Det första samlaget kan först äga rum sedan den lilla öppning som lämnats kvar vidgats. I vissa fall blir det nödvändigt att skära upp öppningen. Även vid en förlossning riskerar ärren att gå upp. Är kvinnan grundligt ihopsydd riskeras barnets och kvinnans liv. Efter förlossningen sys kvinnans underliv ihop igen. Att bli hopsydd flera gånger ökar risken för ärrbildningar. Många av kvinnorna kan vittna om känslor som ångest, apati och självförakt. Många anser sig vara mentalt skadade för livet, men det finns motvikter till själva stympningen som kan upplevas som kompensatoriska. Kvinnan som överlevt en könsstympning blir socialt accepterad som en fullvärdig kvinna. Hon har hållit fast vid sin kultur och har en möjlighet att gifta sig. Om hon inte genomgått en könsstympning, skulle hon förmodligen bli utfryst av sin grupp med troliga psykologiska problem som följd.


Efter stympningen - en fullvärdig kvinna
Jag träffar Miriam, en 30-årig kvinna som ursprungligen kommer från Somalia. Hon är glad pigg och mycket utåtriktad. Det finns inte mycket av det som vi anser vara den traditionella somaliska kvinnan över henne. Ingen människa kan se vilken fasa hon gått igenom.

"Jag föddes i Somalia men flyttade redan som nyfödd till Kenya", berättar Miriam. "En dag när jag var sju år berättade mamma att vi skulle gå ut och köpa kläder till mig. I stället åkte vi till ett sjukhus. När vi kom till sjukhuset tvingade mamma ner mig på en brits. Mamma låg ovanpå och höll fast mig. Mina ben hölls fast av några andra personer."

På Miriam gjordes en total total infibulation där en läkare skar bort klitoris, inre och yttre blygdläppar. Allt togs bort helt utan bedövning.

"Jag skrek och grät. Mitt underliv syddes ihop helt med läderband, endast en liten öppning lämnades kvar. När jag kom hem band min mamma snören runt mig från höften ner till fötterna, man lösgjorde snörena enbart när jag skulle göra toalettbesök eller tvätta såren med salt och vatten. Så fick jag ligga i en månads tid."

Jag frågar Miriam om hon fick veta varför hon skulle könsstympas.

"Alla sa att om man inte stympades skulle man för alltid vara barn och man skulle känna sig smutsig. Könsstympningen fick mig att känna värdighet", svarar Miriam. "Jag fick tillåtelse att umgås med de flickor som var lite äldre."

Könsstympningen har gjort att Miriam alltid har svåra menstruationer. När hon för några år sedan träffade en man och skulle försöka ha sex, sprack hon helt plötsligt i underlivet och det bara forsade blod. Hon blev tvungen att akut söka läkare. Läkarna gjorde en underlivsplastik.

"Nu ser jag ut som alla andra kvinnor i underlivet", berättar hon. "Jag fungerar också på ett någorlunda liknande sätt men har svåra buksmärtor vid samlag."

"Aldrig min egen dotter"
Jag frågar Miriam om hon har pratat med sin mamma i vuxen ålder om sin könsstympning och varför den gjordes.

"Nej. Sådant skulle jag aldrig tala med henne om. Själv skulle jag aldrig låta omskära min dotter. Min egen mamma har tagit bort en viktig del av mig utan att ens fråga om lov", säger Miriam.

Bakom dessa ord anar jag en bitterhet och ett livslångt lidande. Ett lidande som för oss infödda svenskar kanske kan vara svårt att sätta sig in i.


Förbjudet sedan 1982

I Sverige har vi en lag mot könsstympning som infördes 1982. En lag som skärptes 1999 då den även kom att omfatta könsstympningar gjorda i andra länder där det inte är förbjudet enligt lag. Brottet kan ge upp till 10 års fängelse.

Sedan lagen infördes har bara 46 fall av kvinnlig könsstympning kommit svenska myndigheter till kännedom. Endast två fall av dessa har gått till domstol med fällande domar som resultat.