KULTUR & NÖJE
Artikel av Mariann Andersson publicerad 5 dec 2008 kl. 10.55:

Kvinnan hade ingen plats i historien om gravarna

"Är det inte på tiden att anpassa utställningen så den stämmer bättre överens med de fynd som gjorts i gravhögarna? Kanske borde kungen få sällskap av en drottning?"
Kungshögarna i Gamla Uppsala är ett av Sveriges märkligaste fornminnen. I den största högen ligger en kvinna begravd. Vem var hon? Kanske en drottning. Men i utställningen i anslutning till högarna dominerar stora bilder på en kung. Det är nu snart tio år sedan en analys av benfragment från gravhögarna i Gamla Uppsala gjordes av forskarna Sabine Sten och Maria Vretemark. De kom fram till att det ligger en kvinna begravd i den största högen, Östhögen. Men Någon drottning ser man inte röken av på bilderna. Ett av många exempel på att kvinnorna är diskriminerade även i den arkeologiska forskningen. Skandal!

Är det inte på tiden att anpassa utställningen så den stämmer bättre överens med de fynd som gjorts i gravhögarna? Kanske borde kungen få sällskap av en drottning?

Mäktiga kvinnor
- Jag tycker nog att vi i vår basutställning har lyft fram kvinnan i Östhögen, säger Torgärd Notelid, platsledare för Gamla Uppsala museum, beläget i anslutning till kungshögarna i Uppsala. Ett av Nordens märkligaste fornlämningsområden.
- Om hon var drottning vet man inte. Men det är inte alls omöjligt. Kvinnorna under denna period i Norden - 500-talet efter Kristus - kunde ha en stark ställning. Det visar andra fynd som gjorts.
- I Oseberg vid Oslofjorden i Norge finns en gravhög från Vikingatiden med två kvinnor som låg i ett skepp. De hade till skillnad från de begravda i Gamla Uppsala inte blivit brända så därför finns många fynd bevarade. De värdefulla gravgåvorna tyder på att kvinnorna haft en mycket hög rang. Gravhögar över drottningar finns också i Danmark.

Kvinnoben gracilare
Sabine Sten och Maria Vretemark har undersökt sammanlagt två kilo kraftigt förbrända ben från kungshögarna i Gamla Uppsala och från några mindre gravar i närheten.
- Våra analyser visar att det legat en kvinna, 20-30 år gammal, i Östhögen. I Västhögen har vi funnit en vuxen människa, 20-40 år, men om det är en man eller en kvinna kan vi inte avgöra, säger Sabine Sten, lektor i arkeologi och osteologi - läran om skelettet.

Hon berättar att könet bestäms genom att man mäter t ex kranium, bäckenben, lårben och överarmsben. Kvinnornas ben är gracilare än männens. I Östhögen har fragment av ögonbrynsbågar och främre delen av en underkäke med en hörntand påträffats. Båda dessa fynd är viktiga för att bestämma könet.

Kraftig eld
Högarna i Gamla Uppsala har blivit utgrävda två gånger under 1800-talet - Östhögen 1846-1847 och Västhögen 1874. Fynden har inte varit särskilt rika,eftersom kropparna och gravfynden förstörts av kraftig eld. De döda brändes i mycket hög värme för att säkert komma till dödsriket.

Dåtidens människor trodde att de där skulle fortsätta sina liv och det var viktigt att de fick en gedigen utrustning på den sista resan. Därför avstod de efterlevande från verkliga dyrbarheter för att deras nära och kära skulle få det bra och bli väl sedda på andra sidan, bland Oden, Tor och de andra gudarna.

De fina gravgåvorna blev lågornas rov. Bara en del fragment återstår och dem får forskarna försöka pussla ihop för att skapa sig en bild av de begravda och deras liv.

Osäker vetenskap
- Arkeologin är en osäker vetenskap. Man får pussla och dra slutsatser. Vi balanserar mellan de få spår vi har och uppgifter från gamla isländska och norska sagor, säger Torgärd Notelid.
- Det vi visar i vår utställning är den bild vi har i dag. Arkeologin utvecklas hela tiden genom modernare metoder och ny forskning. Därför kommer vår bild av historien och gravhögarna troligen att vara annorlunda i framtiden. Och basutställningen som skapades till museets invigning i maj 2000 kommer att behöva förändras.

Den förmente kungen har hittats i Västhögen och "drottningen" i Östhögen. Varför är ni så säkra på att det ligger en kung i Västhögen när inga ben har påträffats som med säkerhet tillhör en man?
- Gravfynden tyder på att där har legat en betydelsefull man, kanske en kung, säger Torgärd Notelid. Forskarna är ganska eniga om att här legat en man. I Västhögen finns rester av bårder från ett tyg och fragment av något som forskarna uttolkat som ett svärd. Vidare har man hittat ett hundskelett, en jaktfågel och spelbrickor av elfenben.

"Drottninghögen"
Också i Östhögen - eller skall vi kalla den Drottninghögen - har värdefulla gravfynd gjorts, som tyder på att den begravda haft en hög rang. Kungen i utställningen är fantasifullt och detaljrikt gestaltad. Han påminner nästan om en kung ur en film eller tecknad serie. Den unge kungen har till och med försetts med en tjänstekvinna som skymtar på den stora bilden på museet.

Men kvinnan som de förbrända benresterna i Östhögen tillhörde ser man inte röken av.
Skall man tolka detta symboliskt? Att kvinnorna i historien knappast finns?
- Vi är angelägna om att ge en riktig bild av historien. Men det är ju så att det är de mäktige som lämnar de flesta spåren. Vi vill försöka synliggöra alla grupper; kvinnor, män, barn och trälar. Allt är viktigt, säger Torgärd Notelid.
Hon betonar att bilden av kungen är gjord med stor omsorg utifrån arkeologiskt underlag. Museichefen påpekar också att kvinnan i Östhögen finns nämnd i texterna vid montrarna. Och utomhus har en skylt satts upp vid högen där man berättar om henne. Men jämfört med kungen är hon obefintlig. Inte heller i filmen som visas i museet nämns hon. Filmen heter Tidsresan och handlar om Gamla Uppsala under 4 000 år.

Kvinnoutställning
- Vi planerar nu i samarbete med Historiska museet att göra en utställning om kvinnornas position under yngre järnåldern, det vill säga ca 500 - 1100 år efter Kristus. Det blir en tillfällig utställning i museets entréplan. När utställningen visas kan vi inte säga eftersom finansieringen är oklar. Möjligen kan planerna bli verklighet till sommaren 2009, säger Torgärd Notelid.
Kvinnofrågor ligger i tiden. Tror du inte att en drottning skulle kunna öka intresset för museet?
- Basutställningen utgår från vad man kände till då den byggdes år 2000. Utställningen måste förnyas om den skall följa utvecklingen. Många vill att vi förnyar oss. Men när det kan ske är osäkert. Det är en fråga om resurser, säger Torgärd Notelid. Själv var hon inte med och byggde basutställningen år 2000. Hon tillträdde ett år senare, men hon svarar för de tillfälliga utställningarna.