Efter åtta månader i Saudi Arabien har jag fått nog. Jag är inte Saudimaterial och det är uppenbart. Vi har bestämt oss för att flytta till det närliggande landet Bahrain där man som människa (inte bara kvinna) kan leva friare. Att man måste bära abaya som kvinna i Saudiarabien när man är utomhus visste jag men det är bara en detalj i min mening. De har större problem här.
Jag är glad att få ha sett en del av samhället i ett av de mest stängda och mest omtalade länderna i världen. Innan jag kom hit oroade jag mig mycket eftersom allt verkade förbjudet. Jag som är en älskare av Gustav Klimts målningar ojade mig innan jag åkte hit över att jag inte kunde ta med mig vilka bilder jag ville utan tog bara med mig målningar som jag inte trodde skulle väcka anstöt. När jag väl kom hit kollade ingen mitt bagage utan man röntgade bara väskorna och frågade lite förstrött vad det var för en stor flaska jag hade med mig. Jordnötsolja, blev svaret.
Alla de förbud som man vet finns här stör inte så mycket eftersom det är de oskrivna reglerna som är hårdast i det vardagliga livet. Som att man vet att man som kvinna inte går ut själv på kvällen, för det anses suspekt. Det är inte förbjudet men man skulle utan tvekan bli antastad och det är något man helst undviker. Man vet också att man som kvinna inte bör le för mycket när man är ute eftersom man vet att de tolkas som att man är intresserad av att få uppmärksamhet av det motsatta könet.
Saudiarabien diskriminerar inte bara kvinnor vilket man ofta tror, utan även män. Många av de köpcentrum som finns här har till exempel förbud för män att gå in om de inte kommer i sällskap med sin fru eller en kvinnlig släkting. Ofta ser man män stå och försöka övertyga vakterna vid ingångarna att deras fruar redan är där inne eller att de bara ska köpa något. Ibland kommer tonåriga killar fram till oss och ber att få gå in som om de tillhör vår familj. Eftersom man förstår att många av de regler som finns här upprör saudierna själva så frågar man sig ofta varför de inte tar itu med det och försöker förändra saker.
När man är utanför Saudiarabien har man många åsikter om detta land, men väl här inne måste man omvärdera saker. Det saudiska samhället är uppbyggt enligt stammodel och mycket i kulturen är svårt att förstå eller ens upptäcka. Jag var till exempel inte beredd på att de flesta saudiska kvinnor täcker sina ansikten med så kallade niqab och efter åtta månader kan jag fortfarande inte förstå det heller. Jag vet att det inte är obligatoriskt i islam att göra det men att man gör det ändå. Den eviga frågan om kvinnorna gör det frivilligt eller inte har jag inget enkelt svar på då jag vet att en del gör det på grund av kulturellt grupptryck eller tvång och en del gör det för att de anser det ha en grund i religionen. Många skulle även bli fly förbannade om de tvingades ta av sig den. I vilket fall som helst har jag svårt för det.
Ingenstans ser jag kvinnors ansikten. Jag ser inte deras leenden och jag kan inte se deras ansiktsuttryck när de tittar på eller talar till mig. Det känns tomt och nu uppskattar jag något så enkelt som att se kvinnors anleten, se de köra bil, jobba i affärer eller höra de skratta. Ett samhället kan aldrig bli fulländat om inte båda män och kvinnor får ta plats i det. Saudiarabien är långt ifrån ett samhälle som jag finner acceptabelt att leva i och de har mycket att jobba på här för att nå en någotsånär jämställdhet i det vardagliga livet. Själv har jag inte tid att vänta tills dess.
Sandra Gren, Korrespondent för Sourze i Saudiarabien
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
