Mina tankar om KD är att det är ett okänt och därför underskattat parti. Många tror fortfarande att det är ett slags trossamfund, trots att Alf Svensson i alla år försäkrade att KDS var ett alldeles vanligt parti. Trots att han var Riksdagens bästa talare lyckades han inte få folk att förstå detta. Problemet från början var ju att partiet startades av pingströrelsens ledare Lewi Petrus, som beundras hett av många, men han och Pingströrelsen hade ännu fler fiender. Så KDS hade från starten klara fiender, vilket nog är ovanligt.
De flesta pingstvänner var vid denna tid klart vänster medan ledaren Levi Petrus glidit åt höger. Detta medförde att KDS i många frågor intog ett mittenläge, verkade lite opålitligt.
På senare år har ju KD många gånger tagit strid i nykterhetsfrågan. Då kan man inte bli ett stort parti. Folkpartiet har lämnat nykterismen bakom sig, säkert för att deras taktiker funnit att den striden inte går att vinna. Men om man läser media dagligen kan det ju inte vara någon tvekan om att det behövs en nykterhetskamp. Frågan är bara hur den ska se ut. Just nu berättar min radio att 60.000 svenska barn lever i alkoholmiljöer, 60 miljoner i hela Europa. Kan kampen byggas helt på medicinska folkhälsogrunder? Eller måste det också finna ett inslag av etik i frågan, det som många kallar moralism?
KD har flera gånger tagit kamp i abortfrågan på ungefär samma grunder som systerpartierna ute i Europa. Deras mycket bestämda nej har dock betydligt mjukats upp de senaste åren, men jag påstår att aborterna är en samvetsfråga inom KD. De kristdemokrater som nu anser att de inte har tillräckligt stöd i sitt parti i denna fråga, har ju nu en egen påtryckningsgrupp, "Ja till Livet". Men jag vet att folk även från andra partier är med där. Detta är ju den privataste av alla frågor kan man tycka. Men partierna fastställer lagar och kan då inte hålla sig utanför. Detta är också en sådan "antifråga" som väcker starka känslor åt båda håll. Vem är neutral i abortfrågan?
Jag anser att KD tagit mycket stryk i dessa frågor. På samma sätt är det inom den allmänna familjepolitiken där de har hela kvinnorörelsen emot sig, den med de väldiga mediaresurserna.
Å andra sidan tyder rader av opinionsmätningar på att en mycket stor del av de svenska barnfamiljerna gillar KD:s barn och familjepolitik. KD talar om föräldraansvar, rätten att ha barnen hemma i stället för på dagis, förskola. KD kämpar för valfrihet i dessa frågor men jag har aldrig sett att de i princip är emot dagis för lite äldre barn. Om KD lyckas presentera detta mer positivt i debatterna framöver, så kan KD hissa upp sig flera procent. Men vissa feminister hävdar då att KD vill jaga hem kvinnorna till spisen. Räkna med en nyanslös debatt.
KD har också haft betydande svårigheter i homofrågan. Inte på grund av vad som kan stå i partiprogrammet, utan för att vissa enskilda personer sagt gräsliga saker i denna fråga. Eftersom de säger sig rösta på KD, så har KD fått en tung stämpel på sig. Om en folkpartist eller sosse säger gräsliga saker i homofrågan så bryr sig nästan ingen om det. Men ingen KD:are får säga tveksamheter, för då får KD hela homorörelsen på sig. Min uppfattning är att KD är ett typiskt folkrörelseparti där överväganden och diskussioner ständigt pågår. Så ska det ju vara. Nu när det är så väldigt tyst i andra partier. Speciellt lugnt är det i de övriga Allianspartierna. "Sitt i båten tills vi är i hamn." Maud Olofsson är ett färggrant undantag.
Speciellt intressant i dagsläget är att partiets "judisk-kristna" grundvalar lockar även våra muslimer. De vill inte rösta på ett helt världsligt parti. De gillar bättre ett parti som har viss relevans till Tio Guds Bud och Bergspredikan, för där känner muslimerna igen sig. Muslimer jag talat med anser också att KD värnar om deras familjesyn. Försiktigheten med alkohol gillas av muslimer. Det skulle inte förvåna mig alls om KD efter valet är vårt största muslimparti. Vem hade väntat det?
Vilka chanser har KD i valet? Ja, om ordförande Göran Hägglund ibland kunde visa upp samma ilska, engagemang som Maud Olofsson så vore mycket att vinna. Han är för ödmjuk, tackar för frågor i TV-soffan. Han måste borsta upp sig och visa stridsvilja. Han får aldrig sitta och skämmas för att någon KD:are gjort bort sig i media. Han måste kort säga att det inte är KD:s åsikt, för den ser ut så här. Basta.
KD grundades inom den ofta kritiserade pingströrelsen samt av vissa kretsar inom Svenska Kyrkan. Första ledaren var faktiskt präst. Alf Svensson har ofta kallats präst, men är gymnasieadjunkt. KD har länge velat lämna lite av detta bakom sig för att vara ett alldeles vanligt parti, om än på en liten vag religiös grund. Kanske är ändå KD vårt mest ideologiska parti? Kommer väljarna att uppskatta detta samt partiets hjärtefrågor som familjepolitiken? Eller kommer framhoppande töntar att dominera bilden av Kristdemokraterna? Det får vi snart reda på!
Jan Brunnegård, Socionom 67 år,socialliberal ,tillhör Missionskyrkan.
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
"Vapen som exporteras används ofta i inbördeskrig som orsakar fattigdom och flyktingströmmar." Foto: flickr/DFID - UK Department for International Development (BY CC 2.0)
Roger Lord
