 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av  Lars Nilsson
publicerad 18 jan 2009 kl. 12.31:
Kriget och protesterna
Skall den tjutande, skränade mobben som bränner synagogor och Israels flagga samt stolt visar hakkorsflaggan, också få svenskar att bojkotta judiskt ägda företag och förfölja enskilda personer?
I Italien manar handelsföreningen Flacia-Uniti-Cub folk att "sluta handla i butiker tillhörande judar". Tongångarna från 30-talet, som jag under många år, enfaldigt nog, ansett varit döda och begravda, är plötsligt levande och visar sig vara vid förbluffande god vigör.
Den outtalade tanken tycks vara att "lite skit får judarna i Europa allt tåla när man tänker på hur jävligt palestinierna i Gaza har det". Demonstrationer till stöd för Israel är inte att tänka på. Det skulle sluta i blodbad.
Både i Sverige och i övriga Europa gapas det vitt och brett om att Israel skall bojkottas. Den borde göras både diplomatiskt och handelsmässigt.
Intressant är att samma människor som ansåg att det var fel att bojkotta Hamas (där jag faktiskt tyckte samma sak) nu plötsligt anser att en bojkott av Israel skulle vara verkningsfull.
Steget till att förfölja judar i Sverige verkar i det nuvarande stämningsläget tyvärr inte särskilt långt. Flera judiska föreningar och enskilda judiska personer har under den senaste tiden också fått motta hot från personer som säger sig vara humanistiskt, fredsälskande och demokratiskt tänkande. Faktum är att det väcker bara en lätt gäspning i svenska media, om det nu inte är någon synagoga som brinner, förstås. Då kan det nog bli en 20 sekunder i TV. Men känner Ni någon jude så förstår Ni vad som är på gång.
Själv skrev jag en artikel för några år sedan om Valery Johansson, från en liten stad utanför Nashville, Tennessee, som var i Sverige för att fira Jul med sin mans familj. På Juldagen fick hon halsproblem och uppsökte sjukhuset i Karlshamn. Den palestinska läkaren vägrade att ens undersöka henne (trots förskottsbetalning på 820 kr) med motiveringen att denne inte tålde amerikaner. Mig veterligt blev läkaren aldrig av med legitimationen (vilket jag inte heller då trodde) men det mest förbluffande var hur många som ansåg att läkaren gjorde rätt!
Att en palestinsk eller arabisk läkare, skulle vägra att behandla en svenskfödd jude, eller någon med ett judiskt namn, utan att få sin läkarlegitimation indragen, och samtidigt av vissa bli hyllad som frihetshjälte, är för närvarande ett inte ett helt orealistiskt scenario. Trakasserier, på ett eller annat sätt, mot enskilda judiska personer, judiska företagare eller personer som kanske bara har ett judiskt efternamn, kommer nog att inträffa.
Den Uppsalafödde kulturskribenten Mohamed Omar, som efter att ha konverterat till Islam, tog bort sitt svenska förnamn, yrar nu i radio, bloggar och tidningar om att mäktiga sionister styr samhället och media och att han numera hyllar Hamas, Hizbollah och ser Irans avlidne härskare Khomeini som en förebild.
Inte oväntat säger han sig vara glad och stolt över att ha medverkat vid flaggbränningen utanför Israels ambassad. Så här skriver han bla: "Medan vi brände flaggan ropande vi "Allahu Akbar" och alla stämde in - såväl muslimer som icke muslimer. Det var upplyftande att se så många blonda och blåögda ungdomar som ropande "Allahu Akbar" med oss".
Jojo, lugn och besinning tycks inte vara "stridsropet" för dagen. Inte ens bland blonda och blåögda.
Man kan fråga sig vad det är som gör att just denna konflikt får folk att så otroligt engagerat demonstrera och bränna flaggor runt om i Europa. Kan det månne ha något att göra med gammal hederlig antisemitism?
Ja, den misstanken kan då inte helt uteslutas. Åtminstone inte hos vissa.
För om det gällde muslimer som for illa i världen, varför engagerade man sig i så fall inte för Bosnien, där 200,000 muslimer slaktades, vars enda brott var att de fötts som muslimer?
Massakerna i Darfur (sådär en 300,000 döda och 2,5 miljoner flyktingar), som USA, under Bush styre dessutom, karaktäriserade som folkmord (något som Sverige inte gjort), verkar inte heller riktigt ha upprört känslorna hos dom som nu bränner Israels flagga.
Gatuprotesterna lyste med sin frånvaro också när 900,000 slaktades I Rwanda 1994 och få upprörs över att ca 5,5 miljoner dött i Kongo sedan 1998. För att nu inte tala om Zimbabwe, som aldrig lockat några humanistiska giganter att ilsket skaka kravallstaket.
Hatet mot judarna i allmänhet och mot Israel i synnerhet piskas upp för var dag. I gårdagens Aftonbladet, säger chefredaktörer Jan Helin, bredvid en bild av döda palestinska barn "Titta på bilden, bli förbannad - och hjälp barnen i Gaza. Han säger också att "Vi brukar inte publicera bilder på lik. I dag gör vi ett undantag" och "Ju fler vi är som blir arga desto mer hjälper det".
Hedin stryker med all önskvärd tydlighet de redan upphetsade och hatfyllda medhårs. Klart att svenska judar är rädda.
Den franske filosofen, debattören och författaren Bernard-Henri Lévy har förmodligen rätt när han skriver att "Muslimers lidande blir en angelägenhet först när man kan beskylla judarna för det".
|
