Skriv idag om: Sverige och korruption | Löfvéns riksdagsutanförskap | Kärnkraftssäkerheten i Sverige Börja här!
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Lasse Wilhelmson
publicerad 7 maj 2010 kl. 10.36:
Kriget mot terrorismen är en bluff
Terroristlagstiftningen går stick i stäv med vår rättssäkerhet och urholkar våra demokratiska fri- och rättigheter, då den öppnar för ett totalt godtycke. Den är därför oförenlig med en rättsstat.
Alla folk har, enligt folkrätten, rätt att försvara sig mot ockupation. Att på olika sätt stödja detta är ett uttryck för solidaritet mellan folken, som har ett gemensamt intresse av att försvara nationellt oberoende och territoriell integritet. Särskilt gäller detta för små nationer som lätt riskerar att hamna under supermakters dominans.
I Sverige har vi tidigare stött motståndsrörelserna i Danmark och Norge mot Nazitysklands ockupation. Senare stödde vi motståndsrörelsen i Vietnam under USA:s ockupation. Stödet var villkorslöst, eftersom motståndsrörelserna själva bäst vet hur det skall användas.
För att rättfärdiga olagliga angreppskrig och ockupationer försöker angriparen alltid demonisera "den andre" och förhärliga sina egna syften. Krigen försvåras om den egna befolkningen protesterar. Detta kan undvikas genom att skapa rädsla, vilket är en gammal och beprövad härskarteknik. Om den egna befolkningen är rädd för "den andre" är den mer benägen att acceptera, som "ett nödvändigt ont", både de olagliga krigen och inskränkningar av de egna fri- och rättigheterna. Inskränkningar som i sin tur minskar möjligheterna att protestera och så vidare. Denna utveckling är nu på gång i de flesta länder i väst.
Angriparens urskillningslösa mördande av civilbefolkningen är det effektivaste medlet för att bryta dess motståndsvilja. När underrättelsetjänster utför sprängdåd mot civila och ger motståndsrörelserna skulden, är det ett klassiskt exempel på angreppskrigets logik. Det brukar kallas för "false flag operations". Dessa sker även mot de egna befolkningarna, för att bevisa "den andres" ondska och skapa rädsla.
Det finns en folkrätt och krigslagar och i Sverige har vi ett lagsystem. Problemet är inte avsaknad av lagar utan att de som finns inte efterlevs. I första hand av de länder som bedriver olagliga angreppskrig. Det av USA ledda "kriget mot terrorismen" bör ses mot denna bakgrund. Den enes terrorist är den andres frihetshjälte.
OBS! Texten fortsätter under klippet -->
Terroristlagstiftningen går stick i stäv med vår rättssäkerhet och urholkar våra demokratiska fri- och rättigheter. För att snabbt skapa en rättspraxis anklagas nu invandrare för så kallade "terroristbrott". Gärna sådana med mörk hudfärg och muslimsk tro, som representerar "den andre" i de nykoloniala krigen mot islam. Oftast handlar det om att de skickat pengar till sina familjer, eller till organisationer som motsätter sig ockupationen. Detta hedervärda och tidigare fullt lagliga beteende försöker den svenska staten nu kriminalisera med hjälp av terroristlagstiftningen. När praxis är skapad kommer även "vanliga" svenskar att drabbas.
Det går till så att USA svartlistar organisationer och individer utifrån sina intressen, vilket sedan godtas av FN och EU och slutligen av Sverige, utan självständig prövning och offentlighet. Den så kallade oskuldspresumtionen åsidosätts, det vill säga att man är oskyldig tills motsatsen är bevisad. Men även kravet på uppsåt, vilket innebär att om det kan visas att till exempel skänkta pengar kan ha använts till frihetskamp/terrorism så är det straffbart. Men på pengar står det inte till vad de får användas.
Detta öppnar för ett totalt godtycke. Som en del av denna "kamp mot terrorismen" genomförs hemlig telefonavlyssning, buggning, datalagring och rätt till brottsprovokation. FRA vill bygga hemliga datarum där superdatorer övervakar all pågående mailtrafik till utlandet.
Terroristlagstiftningen är oförenlig med rättsstaten!
Nej till Storebror!
Lasse Wilhelmson,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
"Vapen som exporteras används ofta i inbördeskrig som orsakar fattigdom och flyktingströmmar." Foto: flickr/DFID - UK Department for International Development (BY CC 2.0)
