Men jag är en del av en vänster som vill och tänker förändra. En del av en vänster som demonstrerade, manifesterade och konfronterade i Göteborg. Och jag blir rätt förbannad när jag läser ditt inlägg.
Jag blir förbannad för att du har rätt i väldigt mycket, men så urbota fel i vissa saker att ditt inlägg - liksom den politiska linje som du företräder - bidrar till att försvaga just vänsterns positioner. I ett läge när högern är skogstokig och det är de demokratiska krafternas skyldighet att agera, är den naiva, spontanistiska och anti-folkliga kravallromantik som du gör dig till talesman för ett sylvasst vapen i händerna på de som inget hellre vill än att skjuta ett gäng till, sätta folk i fängelse och terroriststämpla varenda jävel som öppnar käften.
Jag ska göra klart en sak, som nog blivit klart också i den allmänna debatten: I Göteborg visade svensk polis att jävligt obehagliga saker är att vänta runt hörnet. Alla våra demokratiska varningsklockor borde tokringa när polisen skjuter skarpt mot demonstranter och det som dagen innan var otänkbart plötsligt blir historia. Sällan har den tunna fernissan av demokratisk retorik varit så genomskinlig som söndagen efter toppmötet, då tidningarna excellerade i blodtörst och Arbetarepartiets representanter gav rosor till poliser som brutit mot ett knippe av landets lagar, förnedrat unga människor i parti och minut och begått dråpförsök.
Jag tycker att det var sinnessjukt att du blev skjuten. Inte overkligt, men vansinnigt. Och jag tycker att det är skandal att vi fått politiska domar i Sverige, när poliserna frias. Och jag tror att det kan hända igen. Det är detta som är det allvarliga.
Vi lever i en tid av hårdnande politiska motsättningar. Högern hotar demokratin. Konkret. Tydligt. Det är uppenbart om man inte blundar hårt.
Men återigen. Du skriver att ditt inlägg är skrivet för vänstern. Då är det inte längre skottet och dina personliga skador som vi pratar om. Inte heller vem som "hotar demokratin". Då är det den politiska linje som du propagerar för som är intressant. Och den, Hannes, är inte vänster. Den är elitistisk, idiotisk och kontraproduktiv.
Att det är så kommer fram tydligt i en del av de saker du skriver. Formuleringar som är flagranta exempel på att den politiska retorik som du anammar och som jag känner väl igen bara är goja; att kravallromantik och revolutionärt arbete förhåller sig till varandra som nervgift till vitaminer.
[Om kravallerna]: "Att människor tar saken i egna händer, uttrycker en okuvlig vilja och en beredskap att omsätta sina idéer i praktiken".
Vad är det du säger här? Att brinnande bajamajor är vänsterns idéer omsatta i praktiken? Vilken vänster då? Ja; man måste ta saken i egna händer. Man måste vägra låta sig kuvas. Men det är något helt annat än att skita i vad ens handlingar får för politiska konsekvenser, vad de har för politiskt stöd och potential, och istället bara bry sig om det man gör verkar bra och radikalt eller inte.
"Kravaller flyttar världspolitikens arena bort från glaspalats och ut på gatan"
Nej, Hannes. Kravaller flyttar fokus från svartklädda män med slips i TV-rutan till svartklädda män och kvinnor utan slips i TV-rutan. Tiotusentals människor demonstrerade torsdag, fredag och lördag, bar banderoller, dansade runt i tåget, skrek slagord - det var de som försökte flytta arenan till gatan. De lyckades. Ett litet gäng maskerade stenkastare flyttade den politiska arenan tillbaka till TV.
Stenkastarnas budskap till den TV-tittande allmänheten är densamma som pompösa EU-politikers: politik är något man tittar på - inte något man gör.
För en vänster som inser att människors breda organisering är det som gör skillnad, är den individuella elitism som präglar den anarkistiska och autonoma rörelsen lika välgörande som hemorrojder.
"Storföretag som utnyttjar barnarbete får se sina affärer sönderslagna"
Nej. Medborgare som åker buss till jobbet får se sin busskur sönderslagen. Det är en jävla skillnad. Och det är en ohyggligt grumlig världsbild som säger att en krossad Mc Donald's-ruta - en ruta som Elin får sopa undan och Nisse montera om - minskar barnarbete i Asien. Jag tror att det där är en usel efterhandskonstruktion. Jag tror att det är roligt för en del att slå sönder affärer, att det ger en adrenalinkick, och att de som slog sönder Mc Donanld's högaktligen sket i att det snarare försvårar kampen mot orättvisorna i världen. Och det gör mig förbannad. För jag har ingen lust att se folk som kallar sig vänster komma och rasera det motstånd som tusentals andra bygger upp i en daglig och svettig kamp.
"Den som anpassar sin politik efter media gör bäst i att hålla tyst - eller satsa på en lovande karriär som yrkespolitiker".
Vem var det som anpassade sin politik efter media de där dagarna i juni? Var det vi som svettades i planeringsmöten mitt i natten, som slet med organiserandet av sovplatser och demonstrationsvakter, som planerade bussresor ett halvår i förväg - och som inte ens fick en notis i flera nyhetssändningar efter att ha gått i de största EU-kritiska demonstrationerna någonsin i Sverige? Eller var det de som rusade runt och kastade sten i en kvart? Vem har du sett flest gånger på TV? Handen på hjärtat, Hannes. Vem anpassar sin politik efter media?
---
Jag tror att det är tydligt att den linje som du förordar bygger på att man skiter i den politiska verkligheten. Därför är den en usel linje.
Så när du skriver "polisen behöver inte splittra vänstern - det gör vi själva", så ropar jag stopp och belägg. Vem splittrar? Vi som valde att lägga undan för tillfället irrelevanta politiska meningsskiljaktigheter och enades kring grundläggande paroller och plattformar, eller de som ansåg sig stå över varje överenskommelse med andra organisationer?
Ibland pratas det om att det fanns polisinfiltratörer och provokatörer bland det svarta blocket. Det är högst troligt att så var fallet. Vad provaktörerna vill är alltså att provocera till våldsamheter för att polisen ska kunna slå till mot kreti och pleti. Om man då har ett svart block som alldeles självmant agerar som polisens provokatörer vill att de ska agera - på vems sida står då detta block? Inte fan är det på min sida i alla fall. Jag kan inte ingå i ett vi tillsammans med människor som objektivt - alltså oavsett "egentliga" intentioner - agerar fiender till den gemensamma kamp som vi försöker bedriva.
---
Du skriver att ditt inlägg är skrivet för vänstern. Jag är inte vänstern. Men jag är en del av en vänster som vill och tänker förändra. Jag ser att vi inte får någonting gratis. Att vi måste kämpa för det. Jag tror att det folkförakt som du ger uttryck för i din text är en av de allra sämsta utgångspunkter man kan ha om man vill förändra världen. Jag tror att det är brett folkligt motstånd som gör att vi kan värja oss mot de krafter som inte drar sig för att beordra fängelse och skarpa skott mot aktivister. Och att det är oglamorös organisering, inte sensationslysten kravallromantik, som kan skapa ett samhälle där de groteska orättvisorna avskaffas.
Det som är mest radikalt är nästan aldrig det som är mest revolutionärt. "Att vara militant är att tänka själv och handla därefter", skriver du. Det är möjligt. Att vara revolutionär är att tänka tillsammans och handla rätt. Jag tror att världen behöver fler revolutionärer.
Vänligen,
Ali Esbati, förbundsordförande, Ung Vänster
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Michael Lundahl
