Oron för min hälsa hade kommit till den nivå då ett beslut var tvunget att tas. Vid 38 års ålder kom tanken upp i mitt huvud; "kommer jag att uppleva min 50-årsdag?"
Debuten av alkohol och cigaretter skedde i 14-årsåldern. Efter värnplikten tog festandet riktig fart, en kompis och jag var ute i svängen sex dagar i veckan, att dansa nykter var otänkbart.
Giftermål med barn som följd gav mig lite mer ansvarskänsla men minskade inte alkoholintaget nämnvärt. Jobbet skötte jag utan anmärkning. Efter 23 års rökande och i viss mån krökande skulle jag springa ca 100 meter. Varför? Minns inte annat än mina lungor som ropade efter syre, hjärtat slog frivolter i bröstet, då kom beslutet: du måste börja träna.
Så jag sökte mig till en motionsbana, jag började med gång och lätt jogging växelvis, banan var cirka 1,9 km med en ruggig backe halvvägs. Första gången jag kunde springa hela banan blev det en riktig kick för fortsatt motionerande, rökningen upphörde jag med, tvärt och bestämt. Höll även upp med alkohol under fyra och ett halvt år för att testa om ett beroende fanns där. Min träning började 1978, två år senare var det dags att debutera i Lidingöloppet, 3 mils terräng vid 40 års ålder var inte längre några problem att fullfölja. Av alla olika lopp jag genomfört genom åren finns en viss stolthet över mina 39 marathonlopp.
Med denna artikel hoppas jag att någon känner igen sig och får inspiration att lägga om sin livsföring.
Owe Streger,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
