MEDIA
Artikel av Konny Domnauer publicerad 31 aug 2009 kl. 10.13:

Kom igen, Israel, berätta…

"Det kan inte vara omöjligt för den israeliska demokratiska rättsstaten att hitta de ansvariga och låta oss alla få veta det som nu är rykten, påståenden. Jag tror att staten Israel på det viset skulle göra sig själva en väntjänst..."
I krig och väpnade konflikter gör sig båda sidor skyldiga till råa övergrepp, ofta med dödlig utgång. ”Det moderna kriget är totalt”, stod det i svenska soldathandboken en gång. Det vill säga: alla, även kvinnor, barn och andra civila drabbas obarmhärtigt. P-O Enquist berättade i sitt sommarprogram att soldaterna numera bara momentant uppträder på slagfältet. Gerillakriget är vad som gäller. Det betyder att militären drar in i det civila samhället, krigarna gömmer sig bland befolkningen. Blir svåråtkomliga. Kvinnor, gamla, barn drabbas utan åtskillnad av bomber och granater. Lidandet och dödandet saknar gränser; humanismen, barmhärtigheten får ge vika. ”Människan är människans fiende”, sade någon.

Det gäller givetvis även de nu aktuella händelserna som journalisten Donald Boström beskrivit och Aftonbladet publicerat. En krigshandling där enskilda soldater eventuellt har gjort sig skyldiga till onödigt våld. Vilket resulterat i en smutskastning alla mot alla, nästan ingen undgår att bli kallad antisemit eller att bli vanärad på billigt vis. Nästan som i riktiga kriget; tänk om folk haft vapen här också?! Själva huvudfrågan tycks nästan bortglömd, har blivit en bisak.

Faktum kvarstår att det begåtts övergrepp mot båda sidor. Hamas med sin terroriststämplade regering beblandar sig med sin befolkning, skjuter raketer mot och utlovar utplåning av Israel. Israel å sin sida använder större våld än nöden kräver och flyttar ut sin befolkning på stulen palestinsk mark. Fred tycks omöjlig; alla åberopar sin historiska rätt. Förhandla verkar vara ett ord som inte ingår i arsenalen. Moses och Allah spökar hela tiden i bakgrunden och klavbinder regeringar som i sin tur gör det samma med sin befolkning.

Vad man än må ha för uppfattning om denna grymma och egentliga rätt onödiga konflikt kunde det trots allt vara bra om israelerna utreder vad som faktiskt hände den där natten den 18 maj 1992 i snickarens hus som Donald skrivit om i sin bok Inshallah, publicerad redan 2002. Historien har alltså, inklusive bild av en hopsydd man, varit väl känd i många år men ingen har reagerat. Förrän nu. Märkligt. Visserligen har annat hänt som aktualiserat AB-artikel. Men ändå.

Det kan inte vara omöjligt för den israeliska demokratiska rättsstaten att hitta de ansvariga och låta oss alla få veta det som nu är rykten, påståenden. Jag tror att staten Israel på det viset skulle göra sig själva en väntjänst i stället för att, som nu, låta tillfälliga ledare hetsa folk till vanvettiga uttalanden och ageranden.

Kom igen, Israel, berätta…

"Utan yttre fred ingen inre", skriver Göran Rosenberg i essän Ett möjligt Israel. Också publicerad i Inshallah 2002.