Det här är den hittills bästa delen i serien. Det börjar med att författaren ska bli lärare i Nordnorge. Han är 18 år och har gått i gymnasiet, och möter barn som bara vill att han ska prata om sådant som eleverna behandlar. Men författaren vill något annat; han ber barnen själva slå upp saker i böckerna. Det är en metod som gör honom omtyckt som lärare.
Boken blickar bakåt, kring fadern som gift om sig och får ett barn, en syster till författaren, samtidigt som pappan faller ner i det svarta hålet som alkohol är för alkoholister. Det finns även berättelser om hur författaren får ett jobb på en tidning och blir recensent och radiopratare, men spriten har även vandrat in i hans liv och det uppstår minnesluckor.
Den här boken är den mest lättlästa. Författaren har ett väldigt vackert och lätt språk. Personligen är jag glad att jag upptäckte detta norska geni, som Knausgård är när det gäller att uttrycka sig. Denna serie är lik Prousts underbara skildringar och väver på ett fint sätt ihop nutid med dåtid. Läs och njut av en av de största författarna för tillfället.
Mikael Vasara, Lugn,metodisk,analytisk, och kan vara väldigt inpuksiv;)
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
