KULTUR & NÖJE
Artikel av AnnaSofia Pehrson publicerad 16 aug 2011 kl. 06.00:

Kanye West (bilden är beskuren).
Foto: pressibld, Way out West

Kanye West - en besvikelse i autotune

Avslutningen av årets Way out West kunde ha varit bättre. Första halvan av Kanye Wests spelning var grym. Andra halvan var mest en soppa av gnäll i autotune.
Det kändes lite konstigt att återvända till Slottsskogen för att försöka se något som omöjligt kunde mätas med Princes uppvisning kvällen innan. Men om det var någon som skulle kunna fajtas med Prince så var det Kanye West. Men underhållningen och det briljanta som gjorde Kanye Wests spelning för fem år sen grym, fastnade i något sorts autotunat blaha.

Inledningen på spelningen var påkostad och fläskig. Den innehöll både en hiss och ett tjog ängladansare. Och den första akten var fenomenal, det var hit efter hit och när Kanye West drar igång "Stronger" dansar jag som om det inte fanns en morgondag. Men sen blir allt förstört när Kanye håller tal om hur orättvist behandlad han blir och hur synd det är honom. Hela den här offermentaliteten som den här vuxne mannen förmedlar (i autotune!) är så sjukt ofräsch och missklädsam. Han tackar publiken för att de kom dit trots "allt som står i media". Om man bortser från allt sånt tjafs så kvarstår ändå detta: Han tycker om autotune alldeles för mycket. Det är dags att släppa Cher-knappen och gå in i en ny fas. Det här håller inte längre och risken finns att han en dag kommer stå där med sin autotune och gnälla på hur synd det honom inför en publik som tröttnat på honom för länge sen. Det vore väldigt tråkigt då han är ett förtjusande geni i de ljusa stunderna.

Samma dag spelade även sköna gruppen Noah & the Whale som var en verkligt fin upplevelse. Det peakade ordentligt när det körde en cover på Robyns "Call your girlfriend", det var ett publikfrieri utöver det vanliga. Pulp spelade också igår och jag gissar att alla Pulp-fans blev till sig och tyckte det var fantastiskt. Jag var inte så imponerad men det var kul att se "Common People". En av de märkligaste bokningarna var Tiesto. Det var dunka-dunka och galendans och absolut kul men särskilt intressant är det ändå inte.

Som festival har Way out West återigen levererat men tyvärr har publiken blivit lite lätt ängslig och hipp. Det är mest en massa "sköna snubbar" som glider runt och är kreddiga eftersom Way out West är en festival för "de medvetna". Men vad gör det egentligen? Det var en slutsåld festival och en Prince som verkligen bjöd på något alldeles extra. Då får man egentligen inte klaga.