Skriv idag om: Bostadsrätt vs hyresrätt? | Egyptens presidentval | EU-toppmötet Börja här!
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Rolf Nilsson
publicerad 10 sep 2008 kl. 08.56:
Kan skrämda människor hjälpa hemlösa?
Rådande ordning inom myndigheter, frivilligorganisationer mm som arbetar med hemlöshetsfrågor, bygger på att allmänheten med olika medel, till exempel sekretess hålls ovetande om vad som egentligen sker innanför dörrarna.
Under snart sex år av engagemang i Föreningen Stockholms hemlösa och därutöver cirka 20 års livserfarenhet av olika myndigheter, frivilligorganisationer och andra hjälplösa aktörer i min forna hemlöshet (idag har jag bostad) har jag insett att det finns en rådande ordning att följa inom dessa. Den ordningen bygger på att allmänheten med olika medel, till exempel sekretess, hålls ovetande om vad som egentligen sker innanför dessa dörrar. Detta för att det inte ska komma fram att de i sin förlängning diskriminerar, kränker och utnyttjar utsatta människor för egen vinning då de inte kan åtgärda det grundläggande problemet för hemlösa.
Personer, anställda inom dessa sammanslutningar, vågar sällan eller aldrig tänka utanför de ramar som de får betalt att tänka inom. I de fall det händer börjar kollegor och omgivning vrida på sig. Detta dilemma skapar sekter, klubbar och tankemönster som bara förstås av de som tillhör. Överallt växer rädslan för att trilla ut. I dag sänds signaler från alla håll om det faktum att vi är utbytbara. Börjar någon ifrågasätta arbetstider och arbetssätt påminns denne ganska snart om att det står många på kö.
Det här är något som kommer smygande. Det är inte så lätt att se hur handlingsutrymmet och tankefriheten krymper. En av de få ventiler människor har när friheten inskränks är att jämföra sig med de som har det värre. Innerst inne vet nog de flesta att den sortens frihet är bedräglig. Det är nog till och med så att de flesta skäms lite när det känner hur de på något märkligt sätt får en sorts bror-duktig-attityd när de går fram till en hemlös för att köpa en tidning eller trevande ställa lite frågor om: "hur det kunde bli så här".
I denna sataniska konstriktion känner de flesta någon sorts märklig trygghet i tron OM att pengarna även verkar för de som inte har några själva. Vi tror att socialmyndigheter, frivilligorganisationer förvaltar gåvor och skattepengar så att hemlösa får hjälp. Vi har lärt oss att pengar är trygghet. Vi tänker inte så ofta på att det är just dessa pengar som håller oss alla på halster, som håller oss i ständig oro för hur vi ska få tillvaron att gå ihop. Vi allierar oss med det som hotar. Det som hotar definierar våra ramar. Ramarna fyller vi med drömmar och förhoppningar om ett bättre liv.
Rolf Nilsson, Ordförande föreningen Stockholms hemlösa
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
