Människan har i alla tider begått självmord. Attityderna till självmord har flukturerat kraftigt genom historiens förlopp. Från ett ensidigt förkastande från vissa religioner och kulturer till den andra extremen, alltså till kulturer och religioner som mer eller mindre hyllat självmord som ett hjältedåd. Båda perspektiven är fel! Sanningen ligger väl som alltid någonstans mittemellan.
För att kunna besvara min frågeställning måste den självklara utgångspunkten vara att självmord alltid är fel när minderåriga gör det! Men detta är en truism, en självklarhet som är så självklar så att man knappt behöver påpeka den. Lika självklart som att jorden är rund och att Isaac Newton fick äpplet i huvudet på grund av gravitationen. Min utgångspunkt och resonemang bottnar i vuxna människors självbestämmande rätt till sin egen kropp. Människor som förkastar självmord som en avskyvärd handling lever oftast långt ifrån den verkligheten som de "potentiella självmördare" själva lever i.
Jag bestämmer över min kropp! Du som läser detta bestämmer över din kropp! Inte någon Gud, nej inte ens Socialstyrelsen, fast de är väl samma sak om man skall tro dem själva! Att förfäkta sin rätt till sin egen kropp behöver inte alls stå i bjärt kontrast till en gudstro, ty man kan mycket väl tro på Gud och även begå självmord! Vad Gud tycker om självmord vet ingen av oss, inte ens Socialstyrelsen! Bibeln nämner knappt självmord förutom det som står om Kung Saul och Judas, ty Bibeln är människans verk! Och termen helvetet myntades av Platon!
Människor som förkastar självmord som en avskyvärd handling lever oftast långt ifrån den verklighet som de "potentiella självmördarna" själva lever i, detta måste återigen upprepas ty den utgör en central ansats i det jag skriver. Flagranta exempel på detta är katolska präster, politiker av samtliga kulörer och Socialstyrelsen. Man kan ju fråga sig varför dessa människor som tar så kraftfullt avstånd från självmord inte själva är ute på gator och torg och träffar dessa självmördare. Kanske skulle de då bättre förstå bakgrundsorsakerna till självmord. Ja, kanske skulle man kunna reducera antalet självmord genom en sådan enkel åtgärd. Eller är dessa herrar (ty det är ju mest medelålders gråa män i kostym som förtrycker kvinnor) så världsfrånvända, narcissistiska och fåfänga så att de inte törs se verkligheten i vitögat? I så fall så agerar de på ett kontraproduktivt sätt!
Nej, dessa herrar sitter ju instängda på inglasade kontor och i glassiga skrytbyggen och vill sällan ta emot besök från människor som lever i den så kallade "verkligheten" ute på gator och torg. Detta gäller framförallt den helt fascinerande skapelsen i vårat land som kallas Socialstyrelsen. Vad gör de där egentligen? Vad gör alla dessa byråkrater där om dagarna förutom att uppbära höga löner och struta omkring i sina välpolerade Armani-kostymer? Är det någon här som vet? Skall inte just SOCIALstyrelsen röra sig ute i verkligheten? Hur kan de annars kalla sig SOCIALstyrelsen? Social betyder för mig att man engarerar sig aktivt i människors liv och möter människan där hon befinner sig, även om vederbörande befinner sig i djup social misär och kanske till och med luktar lite illa och är nedsolkad med spyor sedan tre dagar tillbaks! Tror Socialstyrelsen på fullaste allvar att de utgör skapelsens krona?
Man kan ju till exempel fråga sig vem som inte skulle begå självmord eller åtminstone seriöst överväga självmord om man är hemlös, utan familj, utan vänner, utan pengar, utan utbildning, utan jobb, bara trasiga smutsiga kläder, inte duschat på 4 veckor, och aldrig upplevt någon form av kärlek och intimitet i livet och till råga på allt halvsvälter och t.o.m börjar att få orangefärgat hår och lukta aceton som tecken på svält och som "grädden på moset" är HIV-smittad? Många kvinnor upplever just denna förfärliga situation idag och som "lök på laxen" tvingas de också ut i prostitution för att "försörja" sig. Detta prostitutionsinferno slipper iallafall männen!
På plattan utväxlas ju t.ex inte några kärleksbrev, pussar eller kramar. Inte några vänliga ord heller för den delen! Nej, på plattan så finns bara kyla, ensamhet, hunger, apati, fattigdom, hat, självmord och trötthet. Och ondska med för den delen! Vem skulle inte begå självmord eller åtminstone överväga självmord i en sådan situation? Lägg er själva på plattan en natt "skojs skull" och ni skulle pinka på er efter två röda! Gör ni inte det så lovar jag att äta min hatt! Kanske pappersvändarna på Socialstyrelsen skulle betrakta självmord som den enda rimliga lösningen till slut om de upplevde den situation som jag beskriver!
Många upplever faktiskt denna situation i dagens Sverige och inte alls bara i Stockholm, utan detta fenomen börjar nu också tyvärr uppdagas på mindre svenska orter. Hemlösa ligger och dör i snödrivor på Medborgarplatsen och kommunen (Stockholms stad) bara rycker på axlarna. Skall människor som bara rycker på axlarna åt sådana här gräsligheter verkligen jobba med social omsorg? Begår de inte ett tjänstefel? De här individerna har ju inget socialt patos för fem öre! Är de psykopater? Är de mentalt instabila? Är de helt mentalt avflackade? Man kanske blir sådan om man aldrig kliver utanför ett kontor! Ibland så undrar man ju vilka det är som är psykiskt störda! Kan man verkligen kalla Sverige för en välfärdsstat när de är på detta vis? "Alla skall med" hörde vi från samtliga partier inför valet! Men vissa får ju inte vara med. Vissa betraktas ju som paria i samhället just av samhället! Mantrat om behovet av en generös "välfärd" hör vi ju vareviga dag från alla sju riksdagspartier. Fast ordbajsarna inom politiken gör ju inget konkret. Det enda de gör är att häva ur sig utslitna flosker om vård, skola och omsorg för att roffa åt sig röster från oss vanliga "dödliga" sedan när valet är över och dammet lagt sig så ger de blanka fan i alla vackra löften och utfästelser som de levererade innan valet!
Undertecknad har en pragmatisk syn på livet. Detta innebär att jag accepterar både aborter och dödshjälp/euthanasi och självmord. Allt annat är ologiskt, ty hur kan man "döda" (genom abort) foster som man ej tillfrågat om livet och som rimligtvis har ett helt gott liv framför sig men säga nej till att en svårt cancersjuk människa som har i stort sett hela livet bakom sig euthanasi när vederbörande själv till och med ber om det och plågas i helvetiska smärtor som bara ackumuleras för var dag? Svara på det Socialstyrelsen! Här måste man faktisk säga att katolska kyrkan är konsekvent då de säger nej till både aborter och euthanasi. Jag är också konsekvent men åt andra hållet då jag säger ja till både aborter och euthanasi. Jag kallar det för en pragmatisk syn på livet. I vissa fall kan det till och med ligga i andra människors intresse att någon tar sig själv av daga! Att se en annan människa lida, det må vara fysiskt eller själsligen eller i en kombination kan vara minst lika olidligt som den utsattes position. Att ge vederbörande euthanasi kan då vara en lättnad för alla parter! En win-win situation uppdagas! Alla blir vinnare!
Nej, mina vänner, självmord kan försvaras i vissa fall och definitivt i ett sådant fall jag återger i ovanstående exempel!
Vem saknar den hemlöse som ligger och dör i en snödriva på Medborgarplatsen i Stockholm?
Undertecknad gör faktiskt på sätt och vis det även om jag aldrig lärde känna vederbörande! Fast ett ljus i en kyrka har jag tänt för honom!
Må han vila i frid!
Mats TCM, Världens tråkigaste människa
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
