sourze.se

Kampen om tanken

"Jag vet att du vet att det är ruffel och båg och skit med det mesta, speciellt ju högre upp man kommer. Men vad kan du och jag göra åt det? Och hur skall vi orka med det också, när vi har fullt upp med att leva våra liv?"

När vi föds är bilden i ögat upp och ner. Snart har vi vänt den så att den stämmer med tyngdlagen. Förmodligen av rent praktiska skäl. Alla ser dock inte samma saker när vi ser det vi ser. Våra sinnen hjälper oss att urskilja olika materiella och andliga ting. Med språket benämner vi dem, beskriver och förklarar deras sammanhang, för oss själva och för varandra. Religionerna, ideologierna, filosofin, konsterna och vetenskapen kan ses som uttryck för vår strävan efter att förstå livet och världen bortom begränsningarna hos våra sinnen, upplevelser och livserfarenheter.

Vad är det som gör att olika människor uppfattar livet och världen inte bara med olika nyanser utan på totalt motsatta sätt, trots att ”verkligheten” är densamma? Svaret på den frågan är nyckeln till möjligheterna att styra och kontrollera människans tänkande, men samtidigt nyckeln till tankens befrielse.

Olikheterna i våra personliga bilder kan omvandlas till en för alla gemensam bild. När en grupp personer betraktar en staty från olika håll och därefter berättar för varandra vad de sett, kan en bild skapas som är ”sannare” än den som en person får som ensam går runt statyn och granskar densamma ur alla vinklar. De personliga uppfattningarna om vad en staty ”är” vidgar och fördjupar förståelsen av statyn — under förutsättning att ”förförståelsen” av statyn är någorlunda heterogen. Är den homogen förstärks i stället en av flera möjliga ”förförståelser”. Av detta kan vi dra slutsatsen att kollektiv kunskap har en större potential än personlig, i både positiv och negativ bemärkelse.

Härav följer två grundläggande regler, för den som vill styra vårt tänkande.
1. Skapa kollektiv kunskap om det perspektiv som du vill att gruppen skall omfatta genom att ensidigt upplysa om detta och undanhålla konkurrerande perspektiv. I vissa sammanhang kallas detta för propaganda eller indoktrinering.
2. Isolera de personer eller grupper som företräder konkurrerande perspektiv och begränsa deras möjligheter att komma till tals med andra. I vissa sammanhang kallas detta för förföljelse av oliktänkande eller åsiktsförtryck.

Vid närmare eftertanke inses lätt att i alla samhällen där kunskaps- och ideologiproduktionen inte balanseras mellan olika intressens perspektiv, råder varierande grad av indoktrinering och åsiktsförtryck. Lika självklart är det att de som äger produktionsmedlen för kunskap och ideologi har större möjlighet att styra människors tänkande, än de som är egendomslösa härvidlag. Grupper av perspektiv kan rymmas inom större områden. Vetenskapliga paradigm, religioner och ideologier är uttryck för sådana sammanhållna områden, vilka uppstår ur behovet att undvika motsägelser och hävda ett visst tolkningsföreträde, även om de har delar gemensamt med sina konkurrenter. Oliktänkare eller dissidenter är de som går utanför de större kunskapsområden som är förhärskande i samhället. Gränsöverskridare är de som söker kunskap inom flera och konkurrerande kunskapsområden.

Så långt handlar det om produktion och styrning av människans tänkande, inom områden som avgränsar tänkandet. När det uppstår konflikter mellan till exempel olika ideologier som representerar intressen som använder dem för att hävda sin sak, ökar behovet av att också kontrollera människors tänkande. Ett av de tydligaste uttrycken för detta är uttrycket ”den enes terrorist är den andres frihetskämpe”.

Kontrollen kan ske ”frivilligt” genom så kallad självcensur, som i fallet med journalister som inte vill riskera sin försörjning, eller med tvång genom till exempel åsiktsförbud, som för dem som ifrågasätter delar av det som brukar kallas för Förintelsen. Två stora tänkare har skrivit var sin klassiker om dessa frågor. Den ena behandlar människans frivilliga underordning, ”Du sköna nya värld” av Aldous Huxley, den andra underordning med tvång, ”1984” av George Orwell.

För att nå maximal effekt kombineras ofta dessa bägge metoder. Det sker genom så kallade false flag operations, som innebär att regimen angriper sitt eget folk maskerad som fienden, i dagens värld kallad för ”terroristen” när ingen annan stat är trovärdig. Därigenom skapas skräck hos det egna folket som då lättare accepterar ett ”motangrepp” som då framställs som ett ”försvar” – men även inskränkningar i de egna fri- och rättigheterna för att avslöja nya ”terrorister”. Det är ju inte så kul med telefonavlyssning, men vem vill ha en bomb i T-banan, eller ett flygplan som kraschar i riksdagshuset?

False flag operations har också blivit det mest framgångsrika vapnet när det gäller att härska genom att söndra, som i Irak. Så gott som alla sprängdåd riktade mot civila inom olika religiösa grupper har utförts av de säkerhetstjänster som tillhör ockupationsmakten och dess koalitionspartners, för att skapa hat mellan grupperna.

Eftersom media ägs av samma intressen som startat de nykoloniala krigen kan människors tänkande kontrolleras på detta sätt. Den grymma ironin i dessa false flag operations som riktas mot den egna gruppen/folket eller mot dem som man säger sig vilja befria genom ockupationen, som i Irak, är att ju värre dessa terrorhandlingar är desto lättare är det att hävda att de måste vara utförda av ”terroristerna”, som ju är fienden.

Som en fortsättning på denna logik framställs också de som avslöjar dessa false flag operations som ”konspirationsteoretiker” i den mening att de är ”vrickade”, eftersom ingen vettig människa kan anse att till exempel den regering som ett land själva valt i hemlighet skulle smida sådana djävulska planer och kunna göra så mot sitt eget folk. Det vore ju i själva verket att omyndigförklara sig själv, eller att åtminstone erkänna att man är godtrogen eller lättlurad, vilket vanligen uppfattas som skamligt. Detta att hjälpa folk att undvika att känna skam är nog en av de kraftfullaste metoderna för tanke- och beteendekontroll genom historien, eftersom det löser ett grundläggande identitetsproblem, där stolthet och självrespekt är det eftersträvansvärda. ”J”-tabuet kopplat till ”Förintelsen” och det notoriska smädandet med ordet ”antisemit” är idag det kraftfullaste uttrycket för tankekontroll och åsiktsförtryck. Att bli anklagad för att vara ”Förintelseförnekare” har idag samma innebörd som att tidigare bli anklagad för att vara gudsförnekare.

Hur skall det gå med allting? Överbefolkning, miljöförstöring, rovdrift på ändliga naturtillgångar, svält, epidemier, massakrer på oskyldiga civila, folkmord med eller utan massförstörelsevapen. Ja, listan kan göras lång och alla känner vi till den. Vad är det som har hänt? Tillhör inte kolonialismen det förflutna och var inte freden efter Andra världskriget början till en ny värld där FN med internationell rätt skulle lägga grunden för fred och välstånd för all världens folk? Vad är det som har hänt? Är världen upp och ner? Hur länge skall detta fortgå? Är det vi nu ser ett sammanbrott för den västerländska civilisationen?

Sverige befinner sig – hoppsan – numera i krig i Afghanistan, trots att det knappast ens diskuterats offentligt och det svenska folket egentligen aldrig fått ta ställning för eller emot Sveriges inblandning. Det vi sysslar med kallas för ”fredsbevarande insatser” och detta sker under ledning av USA. Nu missbrukas till och med FN för att motivera ockupation och krig mot fattiga länder i tredje världen under förevändningen att vi i väst skall lära dem vad demokrati är.

Våra västerländska välståndssamhällen är mitt inne i den värsta ekonomiska kris som världen skådat, en kris som vi ännu inte sett slutet på. Ekonomer och journalister uttalar sig som om det gällde en olycka i samband med en naturkatastrof och ingen som lyssnar förstår vad som sker. Gör de det inte själva, är de bara nyttiga idioter, eller utför de helt enkelt drängtjänst åt den hand som föder dem? Varför kan ingen upplysa om att dollarn, som varit världsvaluta, trycks i sedelpressar av den amerikanska centralbanken Federal Reserve, bokstavligt talat av luft, för att sedan lånas ut runt om i världen via banker? En parasitär ekonomi som bygger på skulder som skapar beroende och stora kontrollmöjligheter. Varför kan de inte tala om att denna bank som länge varit grunden för världsekonomin är privatägd ! i strid mot den amerikanska konstitutionen ! och att ägarna främst är banker i Europa? Varför kan ingen tala om vilka banker dessa är? Vilka personer sitter i styrelsen för Federal Reserve och hur har de kommit dit? Varför kan man inte undersöka och diskutera var pengarna som nu ”fattas” överallt tagit vägen? Mycket information finns på nätet – än så länge – och vem som helst kan själv söka sanningen.

Går vi mot det tredje världskriget, eller har det kanske redan börjat? Kommer det liksom de förra att finansieras av den maktelit vars kärna består av ägarna till bankväsendet på Wall Street och Federal Reserve? Skall pengarna även denna gång gå till båda sidorna i kriget? Har makteliten i själva verket själva skapat den ekonomiska krisen för att kunna lägga beslag på de pengar som ”försvunnit”? Är de bara klantskallar som spekulerat och ”förlorat” eller ”vunnit” i ett nollsummespel, eller är de i själva verket själva offer för oförenliga lagar i ett ekonomiskt system där själva penningen är roten till det onda?

Varför diskuteras aldrig var, när och hur de avgörande besluten i vår värld fattas? Nog vet ”experterna” att det sker i organ som Trilateral Comission, Bilderberggruppen och Council for Foreign Relations, som alla har en gemensam kärna av personer som återfinns kring makteliten på Wall Street och Federal Reserve? Organ som liksom det centrala bankväsendet besätts och kontrolleras helt utanför folkens formella möjligheter till makt i så kallade demokratisystem. Eller varför granskas inte de hemliga sällskapen som Skulls and Bones, Frimurarna med flera, som tycks inhysa alla personer med makt? Är dessa klubbar enbart barnsligt tidsfördriv för en överklass av herrar som behöver mer än golfklubben, eller fyller de en viktig funktion i den samhälleliga maktutövningen genom att skapa obrottsliga lojaliteter i utbyte mot förmåner?

Själv har jag långt ifrån alla svar, men jag har i alla fall kommit så långt i mitt eget sanningssökande att jag kan ställa viktiga frågor – inbillar jag mig. Dessutom har jag fått lära mig, att ju närmare sanningen om makten man kommer, desto mer skit får man på ryggen som ”antisemit”, ”Förintelseförnekare” och ”konspirationsteoretiker”, vilket ju är grunden för min slutsats att det behövs fler sådana för att vi skall kunna vända världen rätt.

Jag vet att du vet att det är ruffel och båg och skit med det mesta, speciellt ju högre upp man kommer. Men vad kan du och jag göra åt det? Och hur skall vi orka med det också, när vi har fullt upp med att leva våra liv, ta hand om vår familj och försöka vara en bra människa här och nu? Livet är inte så långt och det är till för att levas.

Vetskapen om orättvisorna i världen och att framtiden ser mörk ut skapar skuldkänslor hos de flesta av oss, när vi rannsakar våra hjärtan. Vi vet att vi lever på lånad tid med en välfärd som till dels är en stöld från människor i den så kallade tredje världen. Vi lever upp framtiden och röstar fram politiker som bara administrerar den så kallade utvecklingen, medan andra fattar de avgörande besluten. Vårt politikerförakt döljer vårt eget ansvar. Det är ju vi som röstat fram dem. Vi överför vår egen skuld på politikerna, eller på ”systemet”. Jag tror inte att humanism är möjlig utan vårt personliga ansvar för hur vi lever våra liv och hur det påverkar andra, både i den lilla och den stora världen.

Det gäller framtiden för våra egna barn och barnbarn. Skuldkänslor hanterar vi på olika sätt. Vi kan överföra skulden på andra. Vi kan köpa oss fria genom att skänka pengar till välgörande ändamål, med oftast oklar effekt. Vi kan tränga bort den verklighet som ger oss skuld. Vi kan välja att uteslutande leva i det lilla livet och stänga av världen utanför. Vi kan acceptera den upp och nervända världen. Kanske kan det fungera ett tag, men det gnager i längden, tror jag. Speciellt de gånger vi grubblar över livets mening eller vad vi gjort och gör med våra liv, vad vi vill och vad det innebär att vara människa, vad lycka och kärlek är.

Att känna skuld och vara medveten är ett ansvar. Skulden och medvetandet tror jag förutsätter varandra hos oss som lever i den så kallade västvärlden. Jag tror att det är genom att omvandla skulden till ansvar som vi utvecklar ett medvetande som solidariska världsmedborgare och blir humanister. Som humanister stödjer vi ”den andres” motstånd mot ockupation och angreppskrig även om vi inte förstår eller sympatiserar med hennes livsstil, religion eller kultur. Vi gör det av empati och kärlek och ställer inga krav, utan låter dem som försvarar sig själva bestämma sina metoder – utan våra moralkakor. Samtidigt måste vi ändra inriktningen av våra egna liv, så att Storebror inte kan spela ut ”Den vite mannen” mot ”Den andre”.

Fler och fler människor vaknar nu. Så här tänker jag: Håll ihop familjen och släkten. Hjälp varandra. Sök dig till andra som vaknat. Byt tjänster så mycket som möjligt. Undvik att låna pengar i vanliga banker. Rösta bara i kommunalval och bilda nya lokala partier. Skapa direkta kontakter med ”Den andre” både hemma och borta. Bilda lokala vänorter för utbyte av tjänster och kultur utanför Väst. Sluta köp dagstidningarna och starta lokala informationsblad. Återerövra landsbygden. Öka din och dina närmastes självförsörjningsgrad. Starta små kooperativ för livsmedelsförsörjning och banker, där endast medlemmarna är ägare. Använd din överlevnadsinstinkt till att göra dig så oberoende som möjligt av myndigheter och banker och allt annat som du inte kan påverka. Inrätta ditt liv så att myndigheternas möjligheter till övervakning och kontroll försvåras. Tänk och gör det som du tror att Storebror ogillar.

Om vi skapar en gemensam rörelse bort från de ekonomiska och administrativa system som ytterst är en förutsättning för att världens maktelit skall kunna berika sig på andras arbete, skapa pengar ur luft, bedriva rovdrift på naturen, starta krig, härska genom splittring och allt annat som nu hotar jorden och dess befolkning, så kommer de att förlora sin makt. De är nämligen beroende av oss, även om de bara ser oss som kanonmat, arbetsboskap och lydiga tjänare. Och de kommer att göra allt för att ta kontrollen över vårt tänkande, eftersom det är förutsättningen för deras fortsatta existens. Men om tillräckligt många har vaknat, kommer de inte att lyckas.

Tillsammans kan vi vända världen rätt, så att den organism — den fysiska och andliga världen — som vi är en del av, kan existera i harmoni och kärlek ett tag till.

Naivt? Knappast, men nödvändigt. Unikt? Inte alls, många har länge närt liknande tankar, eller hur? Det som nu krävs är att vi pratar mer om dem med varandra. Vi grips inte av panik och gapar och skriker, eller använder våld mot våra medmänniskor. Vi befriar bara våra tankar och ändrar inriktningen av våra liv inom alla områden – tillsammans.

Kommer dessa tankar att kollektiviseras i en global gemenskap och bli nästa steg i människans utveckling, eller går hon dessförinnan mot sin undergång?

Avgör slumpen, Storebror eller Du?

Valet är ditt.


Om författaren

Författare:
Lasse Wilhelmson

Om artikeln

Publicerad: 01 jan 2011 17:50

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: