KYLAN I MIN TRAPPA SVIDER IN I MIN SJÄL. JAG GÅR GENOM RUMMEN SÅ FORT SOM JAG KAN. DJÄVULEN VILL STINGA MIG I NACKEN . SÅ DEN OCH RYGGEN BLIR STEL. MEN JAG SKYNDAR MIG UPPFÖR TRAPPAN OCH GÖMMER MIG I VÄRMEN . OCH JAG LEVER ÅNNU NÄSTAN SOM EN HEL MÄNNISKA. JAG VANDRAR FRAM UTOMHUS IBLAND. MEN SÄLLAN. UNGDOMSÅREN FÖRSVANN. MEDELÅLDERN HAR PASSERAT OCH MOGEN UNGDOM KAN JAG INTE VA. ÅREN FÖRSVINNER OCH VI FÅR INTE BÖRJA OM. JAG TAR ETT NYTT Å STADIGT GREPP OM DETTA NYA ÅR. SNART ÄR DET FEBRUARI. OCH I BÖRJAN KOMMER VÅREN. SOM GER NYTT LIV I HELA VÅR ARMA LEDSNA SJÄL.
pekanus persson, på Ensamma Kvinnan...
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
