"Släpp er girighet och ta vår kärlek på allvar." Så lyder Lasse Anrells överskrift på den krönika han publicerade i Sportbladet den 8 maj. Ett högaktuellt ämne, inte bara för oss fotbollsälskare utan också för hela sportsverige. Lasse är en av Sveriges absolut bästa krönikörer och jag kan inte annat än att hålla med honom, som så många gånger förr, och reflektera över denna utdragna affär.
Allsvenskans utveckling de senaste åren är enorm. Det ständigt stigande intresset de senaste tio åren fick en explosionsartad utveckling främst i början av detta millennium med Stockholmslagens succé som en stor bidragande orsak, samtidigt som bl.a. Malmö FF satsat stort på att bli ett topplag.
Fotbollen nu är som hockeyn var i början av 90-talet då AIK-Djurgården i Globen utan tvekan var det hetaste sportarrangemang man kunde gå på i Stockholm. Alltid fullsatt till bredden och där båda klubbarna låg i topp och slogs om att vara bäst i Sverige. Även supporterklubbarna som älskade, framför allt sitt lag, men även sporten hade också som mål, och var, bäst i Sverige. En situation som är snarlik den vi har idag i allsvenskan. Även ute i landet var ishockey den dominerande sporten. Så hett är allsvenskan nu. Fast ännu hetare. Och så stor är allsvenskan nu. Fast ännu större.
Ett av de absolut viktigaste sätten att ta till vara på ett sådant intresse är såklart att nå ut till folk. Möjligheten gavs att se på den underhållning som bjöds runt i landet och därmed skapades en bredare publik och ett allt större intresse runt sporten. Man skapade en positivt stigande spiral och ordnades så att man kunde se de mest spännande matcherna - slutspelet - i gratisteve om man inte ville betala för att se en hel säsong. Man tog tillvara på intresset och försökte att ge tillbaka så mycket man kunde till de som älskade sporten.
Det är ju fullständigt glasklart och borde vara en av de högsta prioriteterna i arbetat att marknadsföra sporten. Utan publiken skulle fotbollen dö. Inga publikintäkter, inga sponsorintäkter. Och pengar är ändå en förutsättning för en fortsatt utveckling för Allsvenskan i fotboll. Den allsvenska som vi älskar.
Jag tror inte att detta är början på slutet av den här stigande positiva fotbollsspiralen, långt ifrån det, men jag tror att det är en startgrop som bör fyllas igen illa kvickt. Att vänta till efter VM innan man löser frågan om pay per view och säsongskortet känns som en farlig lek med en publik som man bör göra allt man kan för att behålla.
Att Lars-Åke Lagrell gav Rune Hauge fullmakt att förhandla om fotbollsavtalet för svenska fotbollsförbundets räkning tycktes i mina ögon fullkomligt absurt ända från första början. Rune Hauge tjänar tiotalsmiljoner (!) på att sälja en produkt med väldigt stor efterfrågan. Att han inte ens klarar av det jobbet gör det hela än mer absurt. Jag hoppas verkligen att han precis som andra säljare får avdrag när han inte uppnår sitt mål. Jag sätter dock inte några pengar på det.
Ishockeyn ligger där i buskarna och lurar, för visst är hockeyn fortfarande stor, om än inte i Stockholm men ute i landet, och om Lagrell inte sköter sina kort rätt samtidigt som fler stockholmslag kommer upp i högsta serien så kanske, i alla fall Hovet, kan vara fyllt till bredden igen inom ett par år, för där har vi en bra arena som gynnar sporten. En motsvarande arena behövs inom fotbollen också, men det är väl kanske under förhandling så vi får väl se hur det blir med den saken.
Alla vi som älskar fotboll bönar, ber och önskar att det blir en lösning på detta snarast möjligt. Hur den lösningen skall se ut är jag inte rätt man att avgöra. Frågan är om Rune Hauge är det.
Olle Arnell, Nyss fyllda 20 - passion för sport o journalistik
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Patrick Gallagher