Maria Wetterstrand skriver i ett inlägg här på Sourze om att Svenskt Näringsliv inte tycker att det är värt att kampanja för energieffektivisering. Vi kan hålla med om att energieffektivisering är något som industrin inte talar så högt om utan något som kontinuerligt görs inom industrin.
Jag och Svenskt Näringsliv sätter stor tilltro till energieffektiviseringar. Vi måste i en hårdnande konkurrens vara effektiva, spara på resurser, men det måste också vara ekonomi. Vi bedömer att det är relativt rimliga siffror som energieffektiviseringsutredningen kommit fram till, ca 10 procent, för industrin till 2016. Totalt kommer utredningen fram till en effektiviseringspotential på samtliga sektorer i samhället är på mellan 12-14 procent. Det är skillnad att ständigt, som Maria Wetterstrand, enbart tala om den tekniska potentialen och inte ta in de ekonomiska aspekterna. Energieffektiviseringsutredningen har bidragit till att ge en klarhet i detta, vilket är mycket positivt. Men det är dock viktigt att skilja på effektivisering och ren besparing. Att lägga ner den svenska elintensiva industrin skulle ge stora besparingar, men ingen effektivisering. Genom att ta marknadsandelar på en världsmarknad kan det svenska näringslivet göra stor miljönytta. När investeringar görs så ökas samtidigt produktionen. Det är på detta sätt som lönsamhet skapas. Vi ser inte effektivisering som någon lösning på att minska den totala elanvändningen inom industrin, utan vi vill utveckla industrin och förädla elen till bra och energieffektiva produkter. Det kräver bl a konkurrenskraftiga elpriser, något som påverkas av en mängd faktorer, men som ytterst bestäms av hur den produceras.
Ser vi oss omkring utanför vårt lands gränser kan vi snabbt se att det inte råder något överskott på koldioxidsnål elproduktion på den framväxande EU-marknaden. Ska vi lyckas anta de dubbla utmaningarna att stärka konkurrenskraften och samtidigt bli mer effektiva i våra insatser mot klimathotet har vi inte råd att avstå från produktion av koldioxidsnål el. Vi behöver därför bygga ut vindkraften, ta tillvara mer skogsrester för bioenergi - och vi behöver göra det möjligt att ersätta gamla kärnkraftverk med moderna och mer effektiva. Vi vill försörja en växande industri med fler miljövänliga värmepumpar, och inte minst en få till stånd en övergång till mer elanvändning i transportsektorn.
Maria Wetterstrand hävdar bl.a. att argumenten för kärnkraft är svaga, och att de som är för kärnkraft är rika. Med tanke på det omfattande stödet för kärnkraft i Sverige så lär det nog finnas både bättre och sämre bemedlade bland dem som stöder kärnkraften. Jag har dock - uppenbarligen till skillnad från Maria Wetterstrand - svårt att se det relevanta i en sådan diskussion. För mig väger sakskälen tyngre.
Wetterstrand talar mycket om "den dyra kärnkraften". Som bevis anförs det reaktorbygge som nu pågår i centerstyrda Finland. Här är det dock viktigt att hålla isär å ena sidan kostnadsökningar för ett enskilt kärnkraftsbygge, å andra sidan att jämföra den med motsvarande utbyggnad av andra energislag. Olika nivåer på kostnader för olika energislag brukar presenteras. Det är inte Maria Wetterstrand eller Svenskt Näringslivs som sitter inne med rätt information om detta. Det är enbart aktörerna på marknaden som själva tar in anbud och kan göra marknads- och riskbedömningar som kan avgöra om det är intressant att investera i kärnkraft. Uppenbarligen finns ett sådant intresse på många ställen runt om i världen. Så även i Sverige.
Birgitta Resvik, Ansvarig Energi och Klimat Svenskt Näringsliv
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Lars Nilsson
