Skriv idag om: Sverige och korruption | Löfvéns riksdagsutanförskap | Kärnkraftssäkerheten i Sverige Börja här!
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Anna Drangel
publicerad 30 jan 2007 kl. 20.09:
Kärnfamiljen - en kvinnofälla
För första gången någonsin håller jag med Bo Rothsteins i sitt inlägg på DN Debatt 28/1. Det var länge sedan jag så fullkomligt kände att här har någon satt fingret exakt
mitt i prick på problemet för jämställdhet mellan kvinnor och män.
Bo Rothstein håller oväntat med Tiina Rosenbergs uttalande om att kärnfamiljen är en kvinnofälla, men med det tillägget att det därför inte går att bilda ett feministiskt parti för att åsikterna här går isär. Han syftar givetvis på dispyten mellan Tiina Rosenberg och Ebba Witt-Brattström.
Bo menar att att kvinnor som väljer att vara hemma med barnen blir omkörda av männen. Ja, så är det väl för många. Problemet är att den här synen på kvinnor som väljer att vara hemma med barnen även spiller över på kvinnor som inte har barn eller kvinnor, som Gud förbjude, har valt karriär före att vara hemma med barnen.
Vad ska man göra då? Det är ju himla svårt att ändra på instinktiva, nedärvda drifter som den att kvinnor ofta väljer en man som står pinnhålet ovanför henne på samhällets statusstege och att det för män är viktigt med kvinnans utseende.
Bo skriver bland annat; "Hon är kanske rektor för en skola men han är professor och "ledande forskare". Eller så är hon skådespelare/journalist och han är regissör/chefredaktör. De är kanske båda läkare men det är han som är specialisten av dem."
Åh, vad man känner igen det här. Det får mig också att komma ihåg en sanning jag skapade när jag var 13 år gammal. Jo, jag tror nämligen att män lättare känner mindervärdeskomplex gentemot framgångsrika kvinnor än tvärtom. Och det i förlängningen kan skapa en viss impotens. Självklart! Det har kvinnor i alla tider vetat. Skulle man råka vara lite för intelligent för sitt eget bästa som tjej, kanske han inte får upp den. Det är ju aldrig roligt för någon.
Män förväntas komma ridande som prinsar på sina vita springare och plocka upp oss kvinnor likt små prinsessor och ta hand om oss. Män förväntas föra, du som kvinna följa. Råkar du sätta dig upp mot den ordningen är risken att du blir ensam på glasberget. Ja, det där här är normer som fortfarande förföljer oss.
Jag lärde mig tidigt att för att få män intresserade skulle man låta dom prata om sig själva x 100. Satt man då och lyssnande som ett ljus, skulle det finnas en stor chans att dom blev intresserade. Däremot, om man som tjej var gåpåig, manhaftig, tog för sig, skulle detta inte vara så attraktivt. Min mormor lade också till att killar gillar tjejer med hull - jag borde gå upp i vikt.
I mäns värld är det status att ha en vacker kvinna - ett kuttersmycke. En kvinnas status ligger ofta i hur framgångsrik hennes man är.
Jag tror många kvinnor har fått offra sina förhållanden på karriärens altare. Vissa väldigt framstående kvinnor har nog ett helvete att hitta män om dom är singlar. Eller också har dom precis som Bo Rothstein mycket riktigt skriver, den resterande möjligheten - att välja en man som står pinnhålet över. Var det därför konstigt att t ex Jane Fonda slog sig ihop med Ted Turner? Helt enligt regelboken. Eller var är de klasar av män som borde vilja gå ut med Gudrun Schyman?
Det är självklart inte lätt att vara människa. Vare sig du är kvinna eller man. Men, som sagt, när det gäller så basala drifter som de sexuella - är det nog oerhört läskigt att försöka ändra de normer vi är vana att leva efter. Bland annat den att det finns en rädsla hos kvinnor att impotentgöra män genom att vara för framgångsrika. På samma sätt finns det hos män en rädsla att inte duga som dom är. Dom måste ju uppfylla kraven på ekonomisk bärkraft, som ju många kvinnor efterlyser hos män.
Det är lite sorgligt att vi idag 2007 inte har kunnat se igenom och ta oss förbi detta gigantiska hinder för jämställdhet.
Men något som skulle få oss att komma närmare ett jämställt samhälle är enligt mig helt klart individuell föräldraförsäkring. Precis det som Bo också skriver.
En gång för ganska länge sedan, satt jag på en pub och pratade jämställdhet med några kompisar. När jag gick därifrån kom en man som inte varit med i diskussionen, springande efter mig på gatan. Han tyckte det hade varit väldigt intressant att överhöra vår diskussion. "Men", sa han. "Inte förrän ni kvinnor börjar våga ta initiativet till att ragga upp oss killar kommer det bli nån jämställdhet - så ere!"
Om jag raggade upp honom... nej, men det berodde på annat än om jag trodde han hade cash på banken.
Länk till artikeln: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=610901
Anna Drangel http://annadrangel.bloggagratis.se/
Anna Drangel,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
"Vapen som exporteras används ofta i inbördeskrig som orsakar fattigdom och flyktingströmmar." Foto: flickr/DFID - UK Department for International Development (BY CC 2.0)
