 |
LITTERATUR & POESI
Artikel
av Lars-Erik Larsson
publicerad 29 nov 2010 kl. 11.03:
Julgranen 1950
Denna dikt är en hyllning till granen. Må den länge leva...
Dagen före julafton kom julen hem till oss.
Står vid köksfönstret och blickar ut
på vita snöflingors yra dans.
Det har städats och fejats i flera dagar.
Mamma! Nu kommer pappa med granen!
Mamma! Ska vi plocka fram julen nu?
Lugn, först måste granen sättas fast
i gröna julgransfoten.
Granen doftar kåda,
jag får barr i mitt hår.
Nu ska nakna granen kläs.
Storasyster sitter vid bordet,
viker silkespapper till julgranskarameller.
Pappa har varit på vinden och hämtat kartongen,
med texten "Julen 1932".
Ser med stigande spänning och heta kinder,
pappa ömt och varligt plockar upp
glaskulor av olika färger och små skira klockor,
som pinglar svagt, svagt, mot mitt öra,
en klingande förtrollande melodi.
Aj! Får barr under små nakna tår.
Snälla pappa får jag hjälpa
hänga upp?
Små fingrar hittar kula,
med liten dubbel sytråd.
Sedan sträcker jag på tå,
för att vassa grenen nå.
Snälla rara pappa,
bara hjälpa lite grann?
Glasfåglarna sitter högt på gren,
med glitter på sin näbb.
Längst ned hänger papperskaramellerna
och snögubben gjord av gips
Nu fattas endast de levande ljusen.
Men då kommer min rädsla för elden.
Hela julen jag brandsoldat måste vara,
med blöt disktrasa i min lilla hand.
Inte vara rädd, säger Mamma.
Men förra julen tomtedockan brann.
Nu tänder pappa ljusen med Solstickorna.
Mamma säger att julen kommit till
Starrbäckens gata i Sundbyberg, tre trappor över gården.
Det varma ljusskenet från Liljeholmens stearinljus speglas i
granens glänsande kulor och glitter.
Barnaögonen tindrar, tystnad och magi.
. julen är här.
Jag viskade till Pappa: "Kommer Tomten i morgon?"
|
