KROPP & SJÄL
Artikel av Lennart Lundwall publicerad 5 jan kl. 06.00:


Foto: flickr/Jason Pratt (BY CC 2.0)

Julevangelium enligt Mr C

- Idag ska håret börja ramla av, säger dottern på sprakande mobil telefonledning. De sa det på Radiumhemmet. Tio dagar efter första cellgiftet ryker barret.
Den trygghet personalen sprider däruppe på fyra trappor smittar av sig på patienter och besökare, och det känns som oron och anledningen till att vi är just där liksom bleknar i skenet av deras professionalism. En sorts positiv smitta som gör glad. En smitta man inte behöver sprita händerna emot.

- Det hörs dåligt, säger fadern. Moderna tider, flera siffror att hålla reda på utan att själva kommunikationen blivit bättre... Förresten vill man inte höra allt när du pratar om sånt där.

Efter en julafton där Kalle Ankandet abrupt avbröts av cytostatikarelaterad krampchock och ambulansfärd med blåljus mitt under medmänniskornas heliga klapputdelning börjar vi, hennes gäng, bli en smula luttrade. Efter två dagar på vårdavdelning hämtar vi hem en trött och nästan skamsen dotter. Samma glada och råa skämt som vanligt haglar. Typ: "En liten släng av cancer ska väl en brutta tåla". Hon berättar fnissande om spritpennan hon bet sönder och samman när krampen satte in:

- Ursäkta mig, Landstinget. Jag la tillbaka den kraschade pennan när krampen tonade av...

Hon sover halva dygnet och vi reagerar som när hon var nyfödd, då på hösten 1964; vi smyger fram till hennes säng och ser om hon andas. När hon vaknar och har fått sitt morgonkaffe sveper hon fram som vanligt i sina hemmakvarter i Vasastan och vi gamlingar har svårt att hinna med i svängarna. Det känns nästan bibliskt; en sjuk som väntar in tvenne stapplande åldringar.

Vi ser inte fram emot hennes nästa cellgiftsbehandling och de krampanfall som oftast infinner sig två dagar efteråt, som ett brev på posten. Hon har fått löfte om att ligga kvar på avdelningen ett slag efter injektionen för att slippa åka ambulans även vid Tjugondag Knut...

Men egentligen ser vi fram mot hennes nästa cellgiftsbehandling. Och de fyra följande... Alla alternativ till cytostatikabehandling ser skrämmande dystra ut.