 |
RESOR
Artikel
av Sofia Lindblom
publicerad 23 dec 2009 kl. 10.55:
Sofia Lindblom
Jul i Holland
Det är jul i Holland och som i vilket annat land som helst med traditioner så springer alla omkring som vilsna idioter för att hitta klapparna och maten som ska förgylla denna högtid. Så även jag.
Glad i hågen åker jag till mitt kära IKEA för att unna mig en fin liten soffa så här lagom till julen. Tvåsits med bäddmöjlighet, toppen! Hittade precis vad jag önskade mig, knubbig modell och liggvänlig. Beger mig till matavdelningen (IKEA i utlandet har alltid en IKEA Food shop där man kan handla kaviar, tunnbröd och andra måste-ha-hemma-grejer). Snopet ser jag mig omkring efter glöggen, men det visar sig att den har sålt slut. "Attans", tänker jag men hittar en Aladdin-ask som får fungera som substitut. Glöggen kan man klara sig utan, nu kan jag mysa med chokladen i soffan istället.
Betalar och beger mig hemåt för att invänta min alldeles egna julklapp, kan nästan inte bärga mig att få börja sitta in den.
Det snöar i Holland varje år, men ändå så kommer det som en stor överraskning med konsekvensen att all lokaltrafik står stilla,och alla gator är glashala. Men just nu gjorde det ingenting, "vad är lite väntande på tåget när man snart ska få hem en alldeles ny fin möbel?" tänker jag glatt samtidigt som jag sprätter lite snö med skorna. Julen känns faktiskt riktigt mysig, och vad härligt det är med snö ändå.
Till slut äntrar tåget perrongen, jag kliver på med mina kassar och det nya tvättställ jag också fått med mig från IKEA. Så är det alltid, man går in och ska handla en sak, men kommer ut med 15 saker man inte behöver.
Hoppar av tåget, kånka kånka, vill hem fort. Är så uppspelt att jag glömmer att holländarna inte sandar isiga gator, de låter helt enkelt bli att gå ut. Men jag, jag är ute och ränner och jag drattar i backen med tvättställ, kassar och väska. "Fasen" tänker jag och kommer snabbt på fötterna igen. Ser mig omkring för att försäkra mig om att ingen såg mitt pinsamma fall. Alla såg. Några fnissade.
"Det bjuder jag på" tänker jag medan jag i lika snabb takt men lite försiktigare balanserar hemåt längs isgatorna.
Väl hemma börjar jag organisera plats för den nykomna möbeln; stuvar och donar, vill ju sitta i soffan redan ikväll. Och så ringer det på dörren, jultomten i form av leveransgubbar från IKEA är här, jippie! Springer ner i trappen för att öppna. Glad, rent av sprudlande hälsar jag dem välkomna att lyfta in denna knubbiga, gulliga nya klenod.
De lyfter, trycker, pressar och pushar. Den går inte in. Ytterdörren är för liten. Soffan är för knubbig. "Men" försöker jag "kan vi inte fråga grannen på första våningen om vi kan hissa upp den genom fönstret och sen ta den från första våningen till andra våningen?" Gubbarna tittar skeptiskt på varandra, tittar på mig som vid det här laget är på väg att börja gråta. De nickar åt varandra, ok då, värt ett försök.
Hela husets alla grannar är involverade i min soffa vid det här laget, det kånkas, släpas, bankas och mäts, den går inte in någon jävla stans.
När jag till slut föreslår att vi ska slå sönder dörren bara litegrann så att soffan kan komma in, ser flyttgubbarna rädda ut och mumlar på bruten engelska att de har andra kunder att leverera till. "Men jag då?" skriker jag i desperation. De skakar på huvudet och säger att jag måste åka tillbaka till IKEA nästföljande dag för att få pengarna tillbaka. I ett huj har de baxat tillbaka soffan i bilen och kört gasen i botten. Kvar på trottoaren lämnar de en hysterisk barfota kvinna som skriker utländska svordomar och ser galen ut.
Julstämning bortblåst. Jävla dörrar i Holland som är så förbaskat små. Och jäkla IKEA som säljer soffor till för små hus. Och dessutom inte har någon glögg. Och jäkla tåg som inte går och jäkla gator som det inte går att gå på...
Det blir jag och mitt buckliga tvättställ som gör varandra sällskap ikväll medan den knubbiga soffan gör sin returresa till IKEA. Hoppas den har halkskydd, och hoppas att flyttgubbarna glömde sina.
|
Stina Lyngmark
Moldavien är ett av Europas minsta länder och tyvärr också ett av de fattigaste.
