POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel av Jan Wiberg publicerad 22 dec 2011 kl. 06.00:


Foto: flickr/moonhouse (BY CC 2.0)

Ju förr desto bättre

I huset där jag nu bor vet jag nästan ingenting om de andra hyresgästerna. Däremot vet jag mycket om Zlatan, Pernilla Wahlgren och Håkan Juholt.
Jag växte upp i ett hyreshus. På första våningen bodde en ingenjör. Han hade en ful dotter och en son som antagligen var timid. Han var i alla fall ambitiös och duktig i skolan. Ovanför oss bodde en norrman. Han var flykting. När jag växte upp pågick kriget, och jag tror att han stuckit från Norge därför. Han var en friskus, gick uppför trapporna fast han bodde på femte våningen. Mitt emot oss bodde en fru med två barn. En pojke som vi kallade ekollonet, för hans ovala huvudform, och en flicka som var yngre. Frun var skild och hon ansågs neurotisk. De andra fruarna baktalade henne. Tror jag. Bredvid oss, i en etta, bodde fröken Bengtsson. En grånad ensamstående kvinna, med ett fryntligt leende. På andra våningen bodde en kontorschef som hade problem med spriten. Han hade en lidande fru och en ganska söt dotter som flyttade hemifrån tidigt. I bottevåningen bodde vicevärden. Vicevärdarna de kom och gick. En var tjock och argsint, verkade hata barn och kröp antagligen för vuxna, och en vänligare som vi kallade Rödnäsa. Han var folklig, söp och var glad. Av någon anledning välvilligt inställd mot mig.

I huset bredvid var en annan Bengtsson vicevärd. Han hade en son, Karl Åke, som var en tuff kille. Han var nog den som var tuffast. Och som såg fräckast ut. Men han var också äldre tre, fyra år äldre. Han var tillsammans med de äldre killarna. Om han nu var det. För det fanns en klassgräns, hans pappa var vicevärd, han skulle inte fortsätta på läroverk efter folkskolan.

På trettioåttan bodde Krister och Kurt Allan. Vi var jämnåriga. Krister var en riktig killle, lirade bandy, kickade boll, kom med bra idéer. Vi var kompisar. Hans farsa var också advokat men tjänade mer än min farsa, det visste jag. Hans morsa var också vackrare än min och de hade ett smakfullare, gladare hem. Kurt Allan var en mammas gosse, han skvallrade. Ännu värre mammas gosse var Gert som bodde på trettiosexan och hade en argsint och överbeskyddande morsa. På trettiosexan bodde också Siv. Hon var snygg och hon fick bröst tidigt.

Dessa människor på Gibraltargatan där jag växte upp var mina referensramar. Tillsammans med med mostrar, fastrar, kusiner, mor- och farföräldrar. Genom dem lärde jag känna världen. Vad som var modernt, vilka filmer som var bra, vilken musik man skulle lyssna på, vilket fotbollslag man skulle hålla på, hur man klä sig och uppträda, vilket jobb man skulle ha, hur äktenskapet skulle se ut, hur barnen skulle uppfostras, vilken politik landet skulle föra. På den tiden spelade inte massmedia någon roll i ens liv, och de massmedia som fanns hade ännu inte lärt sig av psykologer, psykiatriker, beteendevetare, PR-experter och konstnärer att ta sig in i våra innersta för att kränga sina budskap.

I huset där jag nu bor vet jag nästan ingenting om de andra hyresgästerna. Däremot vet jag mycket om Zlatan, Pernilla Wahlgren och Håkan Juholt.

Numera kommer våra uppfattningar till största delen från media. Media ger oss nyheterna och ofta också vad vi skall tycka om dem. Media förmedlar hur vi skall klä oss, hur vi skall uppträda och se ut, hur vi skall formulera oss. Och det görs av en utvald elit. En elit som kommit fram i konkurrens, som har trimmats, stajlats och gått charmkurser för att pracka på oss ideal som intressenter vill att vi skall omfatta. Vare sig intressenterna jobbar på reklambyråer eller inom politiken.

Men i denna värld, där media tar allt större plats i ens liv och man kanske mer än levande människor, omges av en utvald elit, känner jag än mer min mediokra ställning och mitt alldagliga utseende. Men jag tvingas inte bara mäta mitt utseende med slimmade, stajlade och mediatrimmade personer, jag pådyvlas också politiskt korrekta uppfattningar och verserade uppförandekodex.

Det är bra för ens självförtroende och egna tänkande, att stänga av massmediabruset, som för desta mesta påverkar en destruktivt.