 |
Artikel
av Malin Dunfors
publicerad 30 nov 2011 kl. 10.44:
Joseph and the Girl: en fransk kalkon?
Vackra Julie och före detta rånaren Joseph, denna omaka duo, slår sig samman för en sista kupp.
Betyg: IG
Titel: "Joseph and the Girl" (Joseph et la fille)
Genre: Drama/Thriller
Regi: Xavier de Choudens
Manus: Xavier de Choudens
Musik: Xavier Jamaux och Nathaniel Méchaly
Medverkande: Jacques Dutronc, Hafsia Herzi, Aurélien Recoing m.fl.
Speltid: 86 min
Efter 20 år bakom galler, efter att ha rånat sin väg in i fängelse, är Joseph (Jacques Dutronc) fri. Men utanför grindarna väntar ingen välkomstkommitté. Istället beger sig Joseph till huset efter en bortgången gammal vän. Joseph och vännen delade cell, trots det har Joseph ingen aning om att han efterlämnat huset till sin enda dotter, Julie (Hafsia Herzi).
Julie är ung, vacker, provocerande och livnär sig som bedragare. Joseph vill en gång för alla visa vad han går för med ett spektakulärt kasinorån. Julie som ständigt söker en fadersfigur går med på att bli hans medbrottsling. Tillsammans bildar de en omaka duo, slitna mellan sanning, lögner, ungdom och ålderdom. Kommer kuppen att lyckas innan ödet hinner ifatt dessa båda förtappade själar?
Det är två hyllade skådespelare från olika delar av det franska filmspektrumet som medverkar i Xavier de Choudens senaste rulle: 67-åriga skådespelarveteranen Jacques Dutronc och den 23-åriga lovande skådespelarinnan Hafsia Herzi (från The Secret of the Grain).
Efter Brothers från 2004 försöker de Choudens här tackla en thriller-kärlekshistoria. Förutsättningarna finns där men jag måste konstatera att jag blev rejält besviken. Filmmanuset verkar inte ordentligt genomarbetat, eftersom historien om Joseph och Julie berättas utan den detaljrikedom och den känslomässiga struktur som behövs för att väcka filmen till liv. Vissa delar av handlingen sker plötsligt och utan förklaring (t.ex. när Julie får för sig att hon ska förföra Joseph eller när en av Josephs gamla kumpaner dödas med ett tändstift) och man har ingen aning om karaktärernas bakomliggande motivationer. Resultatet är trista, ryggradslösa rollfigurer, som verkat hamnat i limbo. Inte ens när Joseph sätter deadlinen för kuppen till en vecka blir det något cinematiskt uppsving. Det bara platt pannkaka av alltihopa.
Dessa tillkortakommanden hade man lätt haft överseende med om Dutronc och Herzi övertygat i sina roller. Men där blir det också tji, paret är i total avsaknad av kemi och ser ut som om de helst av allt skulle vilja befinna sig långt, långt borta från den här filminspelningen. Herzi uppvisar olika grader av surhet (underläppen hänger konstant) medan Dutronc förkroppsligar en uttråkad man. de Choudens försöker med alla medel få oss att känna för paret, men inte ens när Joseph erkänner att han kanske bär skulden till Julies pappas död, blir man gripen. Det vill sig liksom inte.
Den franska filmvärlden verkar alltid ha gott om spännande thrillers på lut och därför förstår jag än mindre vitsen med denna dystra, konventionella historia.
|
