 |
KULTUR & NÖJE
Artikel
av Mikael Vestlin
publicerad 24 dec 2002 kl. 11.30:
Joe Strummer är död. Fuck you!
En av mina största hjältar är borta. FAAAAAAAAAAAAAN!!!
Hey Joe! Bli inte förbannad nu, men jag gråter. Helvete! Fuck!
Uno och jag sa alltid: "Det finns många band vi gillar, många! Men rödast av dem alla är Clash. Dom sitter längst in. Dom är störst."
Och jag minns. Det dansar framför mina ögon nu. Vi åkte ner till Olympen i Lund. Ställde oss längst fram. Konserten skulle börja klockan åtta. Ni började fem i. Fem i! Hey Joe!
Eller när Uno och hans polare varit i Kristiania. Jag ringde till musikaffären och sa att jag var sjuk. De kom hem till mig i min lilla etta och log. Det betydde att tullarna låtit dem vara denna gången också. Sen frågade de var den var? Jag har varit hemma och varit "sjuk" idag, sa jag. Väntat på er. Då log de inte längre. Uno körde ner till musikaffären, hämtade ut mitt undanstoppade exemplar. Chefen sa att den här har han väntat på. Sen kom Uno tillbaka och vi satt bara där och bolmade och lyssnade hela eftermiddagen. Kvällen. Natten. Första kapitlet i min bok Joe. Vet du vad det heter?
Should I Stay Or Should I Go! Du gick. Hey Joe!
Eller när vi hade den där omröstningen "Om Sandinista var EN platta och inte en trippel, vilka låtar hade platsat?" Resultatet står kvar på ett av innerfodralet. Första låten är "The Magnificent Seven".
Den här då? Sitter på balkongen och morsan har fjuttat igång grillen och jag sitter där med femton år innanför västen, Clearasil i ansiktet och en missil i byxorna. Radion är på och plötsligt lever den. "London´s Burning"!!! Vad i helvete är detta? Det lät för jävligt, men det lät som JAG! Bullseye. Och jag blev KÄR! Den där jävla missilen var på väg att gå av, men jag sparade den till S och hennes flickrum och jag kände mig som "White Man In Hammersmith Palais".
Eller när Alfred var två och satt i mitt knä och stereon dånade och han skrattade och undrade vad fan farsan höll på med. Och jag såg att han mådde bra och han såg att jag mådde bra och jag skrek "White Riot, I wanna riot, white riot, a riot on my own..."
Och så läser jag Expressen på nätet. Bara för tio minuter sen. Det står att du är död. Femti år gammal. Hjärtattack. Du är död. Fan Joe. Jag ska låta en tår rinna nerför mitt långfinger. Ser du? Fuck you!
|
