Att omvärlden har fått förtroende för hans utsagor och anslutit sig till hans lära kan ibland förefalla svårfattligt.
En berömd guru på sexhundratalet före kristus var Siddartha Gautama. Han kallades upplyst, Buddha, redan av sin samtid. Till honom kom en kvinna som hade förlorat sitt späda barn. Hon var förtvivlad av sorg och i sin förtvivlan bad hon mästaren väcka sonen till liv igen. Siddartha tyckte synd om kvinnan och han lovade att väcka barnet till liv igen. Men han ville ha något i gengäld. Sesamfrön. De är nyttiga och på den tiden i de trakterna, Indien, åts de av alla. Det skulle räcka med en liten mängd sesamfrön, bara så mycket som rymdes på en tumnagel. Men fröna måste komma från ett hem där man inte sörjt någon anhörigs bortgång.
Full av av hopp gav sig kvinnan åstad, gick från hus till hus. Det fanns gott om sesamfrön och folk var villiga att dela med sig, det gällde en liten kvantitet och det var för ett behjärtansvärt ändamål, men i varje hem hade man förlorat anhöriga. Män, hustrur, döttrar, söner. Under sitt sökande kom emellertid kvinnan till insikt, att livet innehåller lidande, sjukdom och död. Att alla drabbas och ingen förskonas. Med dessa insikter återvände hon till Buddha för att av honom lära sig hur man förhåller sig till de villkor som råder i världen.
Också Jesus hade fått rykte om sig att vara upplyst och också till honom vände sig olyckliga människor som mist anhöriga. Till Jesus kom både synagogsföreståndaren Jairus som mist sin dotter och Maria vars broder Lasarus hade dött. Jesus skickade emellertid inte ut de sörjande på omöjliga uppdrag. Han kunde genom sin unika kontakt med fadern väcka de döda åter till livet genom böner och handpåläggningar.
Jesus drev även ut orena andar, botade månadsrasande, återgav blinda sin syn, gick på vatten och stillade stormen. Också mot dessa kraftgärningar står sig Buddha slätt.
Både inom kristendom och buddism finns eskatologi, en frälsningslära. Kanske är det en religions uppgift att berätta var den odödliga själen hamnar, ge människor hopp om befrielse från lidande och om en kommande salighet. För den kristne räcker det med tro allena, att man tror på Jesus och hans död för människors frälsnings skull för att få evigt liv och bli frälst.
För en buddist är det betydligt jobbigare. Den heliga åttafaldiga vägen som Buddha anvisade, kräver meditationer, renlevnad, fasta, att man avstår från berusningsmedel, äter vegetarisk, gör yoga och andra ansträngningar.
Människor känner att de är en del av något större, att det finns andliga dimensioner i den värld vi ser omkring oss, att livets uppkomst är förunderligt, både ett fosters födelse och biosfärens ursprung. Något inom oss vill inte acceptera att allt är materia och orsakat av slump.
Religion har finns funnits i alla tider. Men numera föds man inte in i en religion. Inte i Väst i alla fall. Man kan sätta sig in i andra religiösa uppfattningar och man kan välja religion efter dess trovärdighet och efter ens temprament. Om man nu vill ansluta sig till ett religiöst kollektiv och utöva den religiösa praxisen enligt dess ritualer.
Jan Wiberg, Hemsida: jananderswiberg.se
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
