Äldre damer här i stan vågar sällan ge sig ut i city efter kl 19.00. Jag vet inte varifrån all denna rädsla för att bli rånad, misshandlad eller våldtagen kommer ifrån. Någonstans vid pensioneringen kommer rädslan som ett brev på posten. Det vimlar av räddharar över 75 år. Det är som om man inte läser statistiken om hur ovanligt det faktiskt är med våldsbrott mot äldre i Stockholm.
När jag blir 80 bast vill jag vara en ny Kerstin Thorvall. Lika färgstark. Modig. Fräck. Våga vara mig själv och sticka ut från mängden. Jag vill vara den jag är och förverkliga mina drömmar. Alltid ha ett dräpande svar till hands.
Vi borde slå ett slag för den kraftfulla, färgstarka, åldriga kvinnan. Jag undrar varför damer över en viss ålder grottar in sig i sin egen ålderdom här i Sverige. De är vissnande blommor. Struntar i att ta på sig en BH och går klädda i trista gamla städrockar. De går med nedhasade strumpor med fötterna i ett par sjabbiga tofflor.
Inte tycks det vara bättre i andra delar av Europa. I Grekland börjar kvinnorna vid en viss ålder som på en given signal klä sig i svart, nicka och le mot allt och alla. I Rumänien sätter kvinnorna upp håret i en präktig knut och ovanpå det schaletten som knyts med dubbla knutar under hakan. Till det ett stort förkläde som sitter på 24 timmar om dygnet. Till och med i Italien kan man under de varma sommarkvällarna se ett lämmeltåg av äldre damer längst strandpromenaden, klädda i tråkiga nystrukna hemmarockar, med håret lagt i hårda lockar. Trevligare vore väl att alla åldriga kvinnor glassade fram som Alice Timander med nyblekt platinablont hår, långa röda naglar och boan lite nonchalant slängd runt halsen. B går aldrig med lägre klackar än 10 centimeter, vilket gör att hon betraktas som chick trots sin höga ålder.
Äldre ensamstående kvinnor världen runt är givetvis alltid vänliga. Efter pensioneringen förväntas de av sin omgivning att bli än mer hjälpsamma än tidigare. Än mer vänliga. Agda 89 år förväntas ägna tiden åt sina krukväxter, barnbarnen och handarbete. Svea 72 år förväntas inte resa längre än på någon enstaka tur till Åland.
Den dagen vi får se alla far och mormödrar med kopparrött barr och textila skapelser á la Gudrun Sjödén i sprudlande färger har livet blivit så mycket roligare. Den dagen när urtidskvinnans kraft får vara helt otämjd, sprudlande, porlande likt ett vattenfall kommer kommande generationer att få avnjuta frukterna av kvinnors verkliga styrka. Den dagen när gammelmormor dammar av ryggsäcken och drar iväg på tågluffning eller när farmor tar Rosa bussarna ner till Afrika, ja då har begreppet åldring plånats ut och den äldre kvinnan fått det värde hon förtjänar.
Anna-Karin Engström,
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
