 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av  Shqiptar Oseku
publicerad 5 apr 2009 kl. 21.40:
Jag vill ha debatt om Nato nu!
När vi vet allt vi vet, och gör allt vi gör, är det svårt att motivera varför vi inte är med och påverkar Nato inifrån.
I helgen införlivades Albanien och Kroatien i militäralliansen Nato, som därmed består av 28 europeiska demokratier, från vårt nordiska grannland Norge till Turkiet i södra Europa. Gemensamt för alla allierade och ett krav för att ingå i alliansen är att man har folkstyre genom fria val, civilstyre över militären, samt ett transparent och defensivt försvar.
Så frågan är, hur kommer det sig att Sverige ännu inte är med?! Sist jag kollade uppfyllde vi nämligen samtliga dessa krav, om regeringsförklaringen, UD:s policydokument och försvarets offentliga handlingar är att lita på.
Vi är med i Natos paraplyorganisation Partnerskap för fred, som samordnar alla länder som samarbetar med Nato. Våra vapenköp är made in Nato, vi deltar i utvecklingen av vapensystem för Nato, vårt militära underrättelsesamarbete stavas Nato. Vi håller på att lägga om hela vårt försvar för att betona insatser utomlands, som sker ihop med Nato och inte skulle fungera utan Natos kapacitet vad gäller transport och personskydd.
Varför är vi då inte fullskaliga medlemmar!?
Missförstå mig rätt: jag förstår argumenten mot Nato med tanke på dess agerande under kalla kriget. Jag stödjer dem inte, tycker att Nato var ynkliga och fega och oerhört osolidariska redan på den tiden; men jag förstår dem.
Den officiella alliansfriheten hindrade förstås aldrig försvarsledningen från att planera för invasionsförsvar byggd på antagandet om natobistånd inom 48 timmar, eller FRA från att agera som Natos radaranläggning. Faktum är att det inte ens stoppade socialdemokratiska regeringar från att, bakom ryggen på sina väljare, resa till Washington DC och begära att Sverige skulle inordnas under det amerikanska kärnvapenparaplyet.
Men det fanns trots allt en del billiga inrikespolitiska poänger att tjäna på att vara alliansfri; man kunde stå och sjunga Internationalen på en sossekongress, om inte annat. Det fanns kanske också militära fördelar för alla inblandade, inklusive Nato, att vinna på att inte dra på mer ryska trupper till norra flanken. Så den dåvarande alliansfriheten - sådan som den nu var - kanske var begriplig och, vem vet, måhända också förlåtlig till viss del.
Men idag, när Sovjet och Warzawapakten inte existerar längre och Sverige i allt utom namnet finns med i Nato? När vi vet allt vi vet, och gör allt vi gör, kan någon säga mig varför vi inte är fullvärdiga medlemmar i demokratiernas militärallians och påverkar den inifrån, i stället för att bara skicka ut trupper när de begär det!?
|
