Dagens skrivtips: Krisen i förlossningsvården | Eurovision Song Contest i Malmö | Diskriminerande reklam Börja här!
KROPP & SJÄL
Artikel
av Pia Isaksson
publicerad 29 mar 2012 kl. 06.00:
"En bok är också en vän." Foto: flickr/GabrielaP93 (BY CC 2.0)
Jag väntar gensvar
Jag är inte längre rädd. Jag har tagit steget ut i det okända. Jag har vågat klivet att vara med mig själv, och jag lämnar till andra att välja mitt sällskap eller inte.
Idén som jag hade, har redan försvunnit. Något jag ville berätta har gått upp i rök, och tanken kommer kanske inte igen. Kanske handlade den om ensamhet och rädsla för ensamheten? Kanske handlade den om att vi blir behandlade som vi tillåter andra att behandla oss?
Jag kom plötsligt på tanken, att vi tillåter andra att behandla oss på ett bra eller dåligt sätt. Ibland är vi så rädda att bli bortglömda, att vi hänger fast vid någon bara för att vi tror vi ska tappa kontakten annars. Det kan vara kontakten till våra barn, en bekant eller någon annan i vår familj. Vi vill ju så gärna ha en bra relation till våra nära, även om vi inte alltid visar det på rätt sätt. Antingen kanske vi låter vi för högdragna eller är för undfallande i kontakten med dem.
Vi glömmer, att i en relation gäller det att ge och ta - eller ge och få. Men vi tänker, att om vi inte ger glöms vi bort. För mig är det viktigt att sprida budskapet i ord och skrift, hur mycket vi egentligen betyder för varandra. Hur mycket den mänskliga kontakten kan göra för vårt välmående. Hur mycket ett ord kan hjälpa eller stjälpa. Hur mycket ett ord kan såra. Ett förfluget ord, som vi kanske inte ens själva lägger märke till.
Jag har kommit till den punkten då jag väntar gensvar. Jag är inte längre rädd. Jag har tagit steget ut i det okända. Jag har vågat klivet att vara med mig själv, och jag lämnar till andra att välja mitt sällskap eller inte. Vi kan ändå inte göra förflugna ord ogjorda - och de som vet, säger att oro för det förflutna eller framtiden skapar handlingsförlamning. Det tror jag på.
Att leva i nuet och lära sig av sina misstag är ett bra recept, men inte alltid lätt att anamma. Alla nya saker och tankar jag vill lära mig måste nötas in, övas in och upplevas, för att de ska bli en del av mig själv.
Jag väljer att lyssna till de kloka ord som sagts av andra och som lyckats finna en väg att må bra i livet. Du kan lära dig leva av vilken människa som helst, som har något att berätta för dig.
En bok är också en vän. I boken kan du finna alla svar du kan önska dig, det vill säga om du har några frågor. Någon påstår säkert att man inte kan vara vän med alla. Var och en bestämmer själv hur den vill bli bemött och med vem den vill umgås, men jag tror att många människor skulle vara lyckligare om vi behövde varandra lite mer. Om vi höll ut i vått och torrt med dem vi verkligen älskar, och vågar stå för vad vi tycker och tänker utan att vara rädda för att bli lämnade ensamma.
Icke desto mindre - kan vi inte älska oss själva, kan vi inte heller älska andra.
Pia Isaksson, Konstnär, arbetar med barn och ungdom, intresserad av samhällsfrågor
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
