 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Jan Wiberg
publicerad 2 jul 2010 kl. 06.00:
Jag misstror Alliansen
"Jag misstror denna diskret charmiga borgerlighet. Jag ser deras värden som falska, förstelnade och utan liv. Jag ser deras värld som materialistisk, utan poesi, utan konst, andefattig och utan gud."
Snart drar Almedalsveckan igång och medborgarna tvingas ta ställning till den samhälliga verkligheten. Snart bör vi också deklarera våra åsikter om hur vi vill skapa framtiden.
Jag kommer att rösta med de rödgröna. Inte för att jag upplever dem som mest trovärdiga, inte för att jag håller med dem i alla frågar eller för att jag anser att Sahlin, Ohly eller Peter Ericsson är de mest lämpade att leda landet. Visserligen anser jag att regeringen har klarat Sverige genom den finanskris som drabbat världen. Regeringen och Reinfeldt har skött EU-ordförandeskapet på ett föredömligt sätt. Reinfeldt, Bildt och Borg har framträtt internationellt och gett omvärlden en bild av ett modernt, jämställt och rikt Sverige. Kultiverat, nästan sofistikerat om inte en ängslig duktighet vilat över dem.
Men jag kommer att rösta på Miljöpartiet trots det. Jag misstror Alliansen. Jag tycker att det ligger ett självbelåtet accepterande av vår bekväma livsstil över deras politik. Jag misstror deras fixering vid ekonomi, tillväxt och utveckling. Jag tycker att miljöförstörelse och klimatförändringar talar mot det. Jag misstror deras tilltro till ekonomiska incitament och konkurrens för mänsklig existens. Jag anser att deras politik vittnar om ett anammande av en globaliserad kapitalism och anpassning efter den enda supermakten.
Jag misstror denna diskret charmiga borgerlighet. Jag ser deras värden som falska, förstelnade och utan liv. Jag ser deras värld som materialistisk, utan poesi, utan konst, andefattig och utan gud.
Jag kommer att rösta med de rödgröna för att jag vill något annat och tror på något annat.
|
