- Jag dricker aldrig något när vi leker "Jag har aldrig". För ett tag sen drack jag öl med en gammal klasskompis. Vi pratade om livet i allmänhet, vad som hänt sen sist och hur vi har det i våra nya världar. Han berättade om deras klassfester, om hur tråkig han känner sig varje gång någon hojtar "Nu leker vi jag har aldrig" och alla helt ohämmat berättar detaljer om sitt sexliv. - Jag har inte gjort någonting av det där. Jag har aldrig fattat grejen, sex är bra som det är. Frågan är bara om man ska ljuga och låtsas vara lika avancerad som alla andra eller om man sak våga vara sextråkigast på hela festen. Jag brukar välja att vara den tråkiga som står över. Eller när tjatandet blir som mest ihärdigast sätta mig i ringen och inte ljuga men kanske överdriva en smula. För man vill ju inte vara tråkig. Stelbent. Frigid. Det retar mig. Sverige lever så mycket på sitt frigjorda rykte att den som inte har provat allt innan hon fyllt 20 år är ett miffo. Den som gillar missionären, den som inte tänder på offentligt sex, den som aldrig brytt sig om avsugningar och analsex, den som - ve och fasa! - inte alls gillar sex eller tycker att det är bra men inte störst i världshistorien - är ett freak. I ivern att vara öppna och tillåta allt har vi missat hela poängen och trängt in oss i ett hörn där vi fördömer allt som är enkelt. Och då är ju allt förlorat. Jag vet att det finns en massa smarta sexskribenter och förespråkare som evigt tragglar "vissa gillar detta, andra gör det inte, du ska bara göra det du själv vill". Men ute på gatan, i unga svenskars sociala verklighet ser det inte ut så. Har man inte gjort det ena efter det andra gör man bäst i att ljuga, tiga eller ärligen utnämna sig till en tråkmåns. Därför har vi misslyckats med vår sexuella öppenhet. Tjejer har lärt sig att ta för sig och pressen att vara som alla andra - i bemärkelsen det är bara heterosexuella missionärssamlag som är rumsrent - har försvunnit. Men vi har misslyckats med att etablera en avslappnad attityd som säger sex eller inte, du är lika skön ändå.
Sara Ohlsson, redaktör på tidningen Chili
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
