 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Maria Wetterstrand
publicerad 30 okt 2007 kl. 15.40:
Jag har alltid bojkottat oljebolaget Shell
"En gång för 10 år sedan fick vi slut på bensin och enda mack i närheten var en Shell. Vi tankade två liter, miniminivån, och körde vidare till OK."
Att gå till mataffären är numera ett ideologiskt ställningstagande. Eller det kanske det alltid har varit, men det har blivit mer tydligt. Lågpris eller kvalitet, småskaligt eller storskaligt, närbutik eller stormarknad, Ica eller Konsum.
Som vanlig medelklass har jag aldrig förstått det stora valet mellan Konsum och Ica. Jag är dock helt säker på att morfar och mormor handlade på Konsum, av strikt politiska skäl. Senaste åren har jag själv också valt att handla huvudsakligen i den ena kedjan, enbart på grund av tillgången på ekologiska produkter. Alla har vi våra skäl att välja butik och varor.
Ibland är det lätt att tro att alla vill ha billiga produkter, men det stämmer inte. Nästan alla har andra krav. Exempelvis har många någon butik eller något varumärke de bojkottar helt. Det kan bero på en dålig erfarenhet, dåligt bemötande eller på politiska skäl. Jag har hela mitt liv bojkottat oljebolaget Shell för deras samröre med Sydafrika under apartheid. De förtjänar fortfarande att straffas för det. En gång för 10 år sedan fick vi slut på bensin och enda mack i närheten var en Shell. Vi tankade två liter, miniminivån, och körde vidare till OK.
Andra, som min pappa, handlar mycket utifrån vana. Han gillar verkligen lågpris, men köper ändå den dyraste sortens Corn Flakes - för de har han alltid ätit. När jag var i butik med honom för ett par år sedan försökte jag föreslå ekologiska majsflingor. Det något underliga svaret blev: "då köper jag flingor i morgon istället". Då skulle hans miljömedvetna dotter nämligen inte vara med och orsaka honom dåligt samvete.
När jag var student var mitt fokus att handla billigt. Jag insåg snabbt att det var valet av produkter som påverkade kostnaden mest, inte valet av butik. Att köpa råvaror istället för färdiglagat, grönt istället för kött, att köpa efter säsong, att undvika snacks och godis, dricka kranvatten - så sparar man mest pengar på maten.
Lågpriskedjorna har brett ut sig på senare år. Jag gillar den ökade konkurrensen, men avskyr deras inriktning. Enligt min åsikt så försöker de få folk att börja tänka bara på priset när det gäller mat. Men priset för lågprismaten är högt, på annat sätt.
För att en affär ska kunna sälja varor billigare så måste de ju spara in på annat. Ofta är butiksmiljön torftig och trist, lönerna låga och produkterna billigare i inköp. Billigare produkter betyder nästan alltid brister i produktionsledet. Antagligen dåliga löner till de arbetande eller usla arbetsvillkor i övrigt. Det vi sparar in betalar någon annan. För mig ingår det i begreppet kvalitet att veta att produkterna kommit till på ett schysst sätt.
Den torftiga butiksmiljön påverkar oss också negativt, det är jag säker på utan vetenskapligt underlag. Vi behöver vackra och trivsamma miljöer omkring oss, allra mest när vi är stressade, hungriga och trötta i matbutiken.
|
