 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Gunilla Jägeberg
publicerad 18 jul 2001 kl. 18.00:
Jag får göra som jag vill!
Egentligen skulle titeln varit "Jag får göra som jag vill (knulla knulla knulla)". Men det fick inte plats.
I min förra text tog jag till ett väl beprövat knep och satte ut en spektakulär titel ("Vill du knulla med mej ikväll?"). Resultatet? Tio gånger fler läsare än genomsnittligt på mina tidigare texter. Jag hade lyckats, över förväntan. Vem vet, jag kanske till och med blir mest lästa i juli månad? Det blir i så fall första och enda gången jag aspirerar på den titeln.
Från och med nu lägger jag nog ner skandalrubrikerna och litar på att mina texter håller ändå. Ja, jag säger nog, eftersom jag förbehåller mej rätten att ändra mej.
Så här är det nämligen: Jag anser att jag har all rätt i världen att göra precis vad jag vill, bara jag är redo att stå för det och ta eventuella konsekvenser. Fortsättnings-vis har jag all rätt i världen att fördöma och kritisera en åsikt eller ett beteende trots att de ibland stämmer in på mej själv. Jag har mina fel och brister, men jag har åtminstone ambitioner. Det tycker jag är huvudsaken, att man strävar efter att bli en bättre människa. Att man ibland sedan inte orkar leva upp till sin höga moral och principer, det är helt okej. Ingen är perfekt.
Vad gäller min förra titel här på Sourze så är det med blandade triumf- och skamkänslor jag ser den ligga ute på sidan till allas beskådning. Triumf för att jag vågade gå emot mina egna konventioner, vågade utmana, vågade sälja mej och mina alster på ett - har det visat sej - effektivt sätt. Skam likaledes - för att jag gått emot det jag tror på och kämpar för, för att jag sålt mej och för att jag lockat till mej läsare på ett fult och omoraliskt sätt. Ni ser, jag är rätt splittrad. Anledningen till att jag velat skriva ordet "knulla" även i den här rubriken var för att få chansen att nå samma (?) publik som läste den förra texten, och kanske, ge en lite klarare bild av vem jag är och vad jag menar. Fast det här blir nog minst lika rörigt. Jag har alltid så himla mycket jag vill säga, och så blir det bara brottstycken som saknar sammanhang. ... Äh. Deal with it.
Ett exempel, angående detta att alla ska respekteras för sin åsikt (så länge den inte skadar någon) - och ett försök till större klarhet:
Jag, undertecknad, äter inte kött. Jag slutade för fem år sedan. För djurens skull, då. För djurens, min, mänsklighetens och jordens skull nu. Och det är min absoluta övertygelse att jag kommer avstå från kött hela livet. Just nu känns det så. Just nu känns det rätt. Men, om jag om några år bestämmer mej för att en varmkorv då och då inte är så farligt, då vill jag slippa höra "Vad var det vi sa, det var bara en tonårsrevolttrendgrej, så mycket för den ideologin". Den som säger så kommer jag ge en käft-smäll. JUST NU är detta min sanning. Och det är det enda som räknas. Det är inte svårare än så. Vi måste tillåta varandra att ha totala övertygelser och engagemang, även om det inte varar hela livet. Vi måste tillåta folk att brinna för sin sak, och om de nästa dag tycker annorlunda får vi inte fördöma dem. Man måste ha rätt att ändra sej.
Ett annat exempel: Däremot äter jag fisk och skaldjur. Och så har jag några par skinnskor. Det kan jag inte försvara med annat än bekvämlighetsskäl. Därför finns det folk som tycker att jag hycklar när jag talar om vegetarianism och djurrätt. Men jag har åtminstone övertygelsen. Jag har bara inte själv kommit så långt än att jag är beredd att göra de uppoffringar som krävs för att hundraprocentigt leva upp till mina ideal. Kanske gör jag det någon dag, kanske inte. Tillsvidare gör jag så gott jag kan, utifrån mina förutsättningar. Och beundrar självklart dem som har modet och orken att ta steget fullt ut och dedicera hela sitt liv åt sin övertygelse. Jag finns här vid sidan om och hejar på, och någon dag kommer jag att sälla mej till er. Kanske.
|
