 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Linda Garbén
publicerad 15 feb 2004 kl. 19.15:
Jag - en marginaliserad 29-åring
Jag står utanför ett fönster och tittar in på de som får vara med i gemenskapen, i samhället.
Mina frågor till Politiker: Är det ett Demokratiskt land när man vägras vård? Är det inte emot mänskliga rättigheter?
Jag vägras vård för min Pyelonefrit, Njurbäcksinflammation, både på Sahlgrenska och i hela Västra Götaland. Har t.o.m. skriftligt brev från SjukhusChefen på Uddevalla, där det står att jag inte ska ha vård. Har inte levt, men överlevt, med dessa fruktansvärda smärtor i 4 år! Jag är en ung kvinna på 29 år, svensk, men marginaliseras som om jag vore illegal flykting!
Min njurbäcksinflammation som jag fick år 2000 har hela tiden blandats ihop med mitt funktionshinder, en nackskada som jag är bättre ifrån! Ja, t.o.m. mina besök på smärtklinik för att jag ramlade och slog i armarna år -96, blandas ihop med smärtan från njurbäcksinflammationen! Men jag kissar inte med nacken!
Det hela började med att jag gick på Rehab för att träna upp mina nackmuskler(märk väl ingen smärta) och fick i samband med bad i simbassäng hösten 99 bakterier som gjorde att jag fick klåda i underlivet samt urinträngningar. Fick ingen ordentlig vård på vårdcentralen utan det utvecklade sig till urinvägsinfektion och när jag äntligen fick antibiotika fick jag bara remiss på några tabletter (apotekaren fick stå och klippa ur några tabletter från ett paket, han tyckte det var vansinnigt) trots att det står i bruksanvisning att det är viktigt att ta en hel kur annars blossar infektionen upp igen!
Smärtan försvann men jag hade kvar urinträngningarna hela hösten-vintern. På våren sökte jag gynekolog och fick återigen bara 2-3 tabletter. Märkväl att jag då inte hade smärta, när jag sedan sökte igen var det en vikarie och oturligt nog hade han aldrig sett en funktionshindrad med nackkrage så han skrev en hel A4 sida om min "psykiska" nackskada, han skrev att det var en grad av psykisk somatisering som han sällan skådat och var arg för att jag avböjde hans hjälp till smärtklinik för nacken( jag hade ingen smärta vare sig i nacke eller någonstans då utan sökte honom för urinträngningar). Sedan skrev han att han fick väl hålla sig till sin gebit, som Gynekolog, men som sagt då var skadan redan skedd och läkare har letat fram detta i journalen och blandar ihop hans kommentarer, om min nacke, med urinvägsinfektionen!!
På våren 2000 gick urinvägsinfektionen upp i njurarna, sedan dess har jag haft denna njurbäcksinflammation! Sökte återigen Vårdcentral, Akuten , U-A samt Akuten, NÄL men de skyllde också på min nacke trots att jag hade FEBER, FROSSA, för hög CRP, PROTEINER men gjorde ingen riktig ODLING. Jag fick då bekosta en vistelse på privatsjukhus 25.000 kr för 1 vecka, och där konstaterades att jag hade PYELONEFRIT, njurbäcksinflammation. Urinodling visade på E-coli-bakterier men tyvärr fick jag återigen antibiotika, Lexinor, som inte tog på det. Talade med en Apotekare som sade att man rekommenderar bredare antibiotika när det gått upp i njurbäckenet. Begärde då på Vårdcentralen hemma, om ett annat Antibiotika och fick tyvärr ett antibiotika Dalacin, som inte ens var för njurbäcksinflammation och fick svåra diarréer av det som gjorde att jag fick läggas in på Infektionen. Har sedan dess inte tagits på allvar och nekats vård och fått kämpa på egen hand.
Fick i somras pröva Intravenöst antibiotika, Ciproxin, och det hade en radikal effekt. Hugget i njurarna, när jag kissar, minskade och svullnaden över flanken minskade, det såg även Distriktssköterskan! Men behandlingen avbröts innan jag var bra, så efter några dagar började hugget när jag kissar, igen och svullnaden kom tillbaks.
Distriktssköterskan sa att jag skulle prata med läkare att det blev bättre men det är ju ingen läkare som lyssnar på mig! Fick istället antibiotika i tablettform men det håller bara smärtan på en nivå medans det i Intravenös infusioner gör att svullnaden, inflammationen, över flanken minskar ,likaså tar det bort huggsmärtorna i njurarna när jag kissar. Det verkar som det har mer effekt när det går direkt in i vävnaden.
Andra blir trodda på sitt ord om man känner förbättring av antibiotika men jag måste ha papper och intyg på allt, och trots att jag har intyg från såväl ortoped såsom sjukgymnast att smärtan inte har med nacke eller muskler att göra blir jag ändå inte trodd!
Reste då utomlands för att få Intravenöst Antibiotika och svullnaden ,inflammationen, över flanken minskade igen även huggsmärtan i njurarna, belastningen, när jag kissar minskade men tyvärr hade jag inte råd att fullfölja behandlingen utan fick återvända hem men det var värt 40.000 kr för att slippa huggsmärtan i njurarna när jag kissar, för några veckor!
Har en cysta i njuren som växt från 2-3 mm till drygt 1 cm på något år och talat med röntgenläkare om detta som förklarat att man måste gå vidare och göra kontrast eller skiktröntgen och ta prov- punktera- cystan för att utesluta en varabscess, alltså en ev. inkapslad bakteriehärd! Men ingen läkare bryr sig! Ingen lyssnar på mig? Ingen vill ta ansvar!
Läkarna menar att visar det inget på Crp-snabbsänka så är det inget. Crp är endast ett mått på akuta fasen men som en kemist förklarat så är SR-sänka och lgG ett säkrare mått på kronisk inflammation. Vilket jag nu haft i 4 år med för hög SR o lgG.
Det känns bittert att nonchaleras på detta vis, då jag haft förhöjd SR, lgG och leukocyter, vita blodkroppar , protein hela denna tid!
När jag sökte akut (4 år sedan) hade jag däremot hög Crp, frossa, feber men tyvärr blandade läkarna ihop min njurbäcksinflammationen med nackskadan redan då! Jag kissar inte med nacken!
Det är fruktansvärt att bli behandlad så här inom vården. Jag betalar skatt, ja t.o.m. förmögenhetsskatt, men vägras vård! Ska jag behöva vända mig till illegal sjukvård som illegala flyktingar gör, trots att jag är svensk?!!
Behandlas som en marginaliserad människa utan mänskliga rättigheter! Är det verkligen ett Demokratiskt land som låter medborgare behandlas så här. Att läkare har makt att tysta ner vad som försiggår, att 1 läkare ska kunna skicka ut brev till alla sjukhus och kollegor och stoppa mig från att få vård!? Massmedia vågar inte skriva om det, skyller på att det inte är allmänintresse men hur många fler är vi som behandlas så här, när det tystas ned!? Patientförening och nämnder vågar inte heller gå emot läkare.
Mina frågor som jag inte får svar på av läkare:
Vad kommer det sig att det hugger tag i njurarna när jag kissar om det inte är att de är så inflammerade och belastade? Jag kan tala om att det är en fruktansvärd smärta som gör att jag undviker att kissa.
Vad kommer det sig att jag är alldeles svullen över njurarna? Finns det funktionsprover att se om njurarna är belastade?
Varför slutade hugget i njurarna när jag kissar, när jag fick intravenöst antibiotika?
Varför minskade svullnaden när jag fick intravenöst antibiotika? Det såg även distriktssköterskan att det gjorde. Antibiotika i tablettform däremot håller bara smärtan på en nivå och tar inte på hugget i njurarna när jag kissar. Tabletterna tar inte heller på svullnaden. Kan det bero på att intravenöst går djupare in i vävnaden. Kan det vara så att bakterierna sitter i varabscesser? Kan det vara så att cystan som växer i njuren skulle visa sig vara en varabscess? Finns det prover - röntgen att undersöka detta? Är det för mycket begärt?
Varför läcker jag protein hela tiden? Varför har jag leukocyter och vita blodkroppar i urinsediment hela tiden?
Varför svullnade jag upp i kroppen över njurarna när jag första veckan i Spanien även fick dropp, hela dygnet, och varför försvann det ödemet när de slutade med dropp, kan det vara så att njurarna inte orkade dränera?
Jag är 29 år och legat sängbunden av denna njurbäckeninflammation nu i 4 år!! Jag betalar oerhörda skatter inkl. förmögenhetsskatter men vägras alltså utredning och vård!
Avfärdas bara att jag varit hos specialister, som inte ens har undersökt mig utan bara läst i gamla journaler och tar allmänna akutblodprover!
Jag står utanför ett fönster och tittar in på de som får vara med i gemenskapen, i samhället. De som har rätten att bestämma över sina egna liv, de som slipper vara ett tunt blyertsstreck i marginalen. De vars röst har en styrka, ett värde, varje mening de säger får någon att lyssna till. I deras fönster lyser ett ljus, som ser likadant ut i alla de andra fönstren, ett klart, spirande ljus fyllt av glädje och värme. Det är kallt. Jag fryser. Jag borde gå in. Men mitt ljus lyser inte, för jag är inte som de, det är nog därför jag inte blir insläppt. Kanske.
|
Anna Bystedt
