 |
KULTUR & NÖJE
Artikel
av William Butt
publicerad 22 dec 2007 kl. 00.28:
Jag drömmer om en grön jul
"För exakt, på veckan, 40 år sedan anlände jag för första gången till Sverige. Det var i en bensinmack som jag första gången hörde, 'Stilla Natt' på svenska. 'Vilket konstigt språk', tänkte jag medan jag längtade hem till min irländska jul."
Under min barndom på Irland minns jag hur jag längtade efter snö men aldrig fick den. Det blev alltid en grön jul! Jag kunde sjunga "I'm Dreaming of a White Christmas" hur många gånger som helst, men drömmen blev aldrig verklighet. Istället fick jag cykla, ofta i värsta tövädret elva kilometer till Nun's Cross kyrka i byn Ashford som ligger i County Wicklow ungefär tre mil söder om Dublin. Det var för 50 år sedan! Jag längtar ofta tillbaka dit - särskilt idag när jag ser att det är grönt ute.
Julen på Irland var mycket annorlunda mot i Sverige. Det är den fortfarande. Precis som hela den engelsktalande världen firade vi förstås jul på Juldagen och medan svenskarna tittar på Kalle Anka på julafton och äter sig mätta på julskinka, springer irländarna häckarna av sig i sista minutens julshoppande. Julafton var alltid en jobbig dag när jag var liten. Man fick sitta i bilen och vänta på de vuxna medan de gick in och handlade julklappar som de inte ville att vi ungar skulle se. På julaftonskväll gick man och lade sig med ett halvt öga öppet, för mitt i natten skulle Santa Claus (tomten) komma och fylla alla strumpor som man hängde upp överallt i sovrummet. Gud vad jag blev besviken när jag, Julen 1953, vid åtta års ålder vaknade av att den vuxen som skulle fylla strumporna tappade en leksaksbil på golvet och det gick upp för mig att det inte fanns någon Jultomte. Jag minns hur jag grät och tyckte att hela julen vara bara kass!
Men det som jag minns mest av julen på Irland är musiken - och det är vad jag i dag saknar mest här i Sverige. När jag säger "saknar" menar jag att jag saknar de engelskspråkiga julvisorna och psalmerna, för de är många fler än de svenska. Okej - det finns ingen som älskar "Gläns över sjö och strand" och "När det lider mot jul" mer än jag själv, men hjärtat slår mest när jag hör julpsalmer som "Good King Wenceslas" och "Noel Noel". Vad sägs om "Once in Royals David's City", som jag som pojksopran brukade sjunga solo i min skolas julfirande - det är en annan sak som jag saknar vid jultid; körsången. I Sverige har man ett enda ordentligt tillfälle för det, nämligen Luciafirandet. Sen är det inte mer, såvida man inte råkar gå förbi någon kör som står och sjunger i köpcentrat. Kyrkokörerna saknar för det mesta körmedlemmar då folk för varje år tycks lämna Svenska Kyrkan. På Irland har varje kyrka en kör som sjunger julsånger.
För exakt, på veckan, 40 år sedan anlände jag för första gången till Sverige. Det var i en bensinmack som jag första gången hörde, "Stilla Natt" på svenska. "Vilket konstigt språk", tänkte jag medan jag längtade hem till min irländska jul. Men det blev inga fler gröna jular utan det blev nästan garanterat vita. Den gamla drömmen om snö hade blivit sann - bortsett från i år, då jag bara ser grönt när jag tittar ut igenom fönstret. Det påminner mig om mitt gamla hemland och dess jular - och det var verkligen JULAR må ni tro! "Nollaig go brea" = God Jul på Gaeliska.
|
