 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Linda Åberg-Luthman
publicerad 4 sep 2010 kl. 06.00:
Jag ber för Sverige
Denna bön borde bes i alla kyrkor runtom i landet, den borde bedjas i alla offentliga rum dit ord kan nå.
Fattiggöra.
Ett ord för drabbade som innebär en ständig röra.
Lagat och lappat och stoltheten tappat.
Ingenting kvar och själen bar.
Ute är det kyligt men inne svinkallt.
Ja, det var väl allt.
Ateister kan sluta läsa här. (Om de föredrar det....)
Käre Gode Gud,
Jag ber för Sverige.
Jag ber för det Sverige som inte omfattas av den "heliga" Alliansen.
Mina böner går till din Godhet att förbarma dig över:
Sjuka.
Arbetslösa.
Fattigpensionärer.
Ja, alla som förpassats ut i marginalen av Den Politiska Farliga Banalen.
Dessa människor behöver din hjälp O, Store Gud.
Låt dem få ta del av din kraft och din härlighet.
Ge dem styrka att klara av sin livsbana.
Ge dem ork att genomleva sin vardag.
Ge dem mod och tillit att möta Den Stora Svårigheten.
Att överleva den Massiva Sårigheten.
Jag ber dig Gud, att se till alla dessa minsta.
Tillvaron i Sverige idag är mycket hård.
Tag dem i din vård.
Ty de behöva omfattas av din allsmäktighet.
Låt dem få ana ditt himmelrike på jorden,
och allmänheten till kännedom att genomskåda Alliansen, med deras de ihåliga orden.
Din är makten och härligheten, i evighet.
Amen.
Ja, kära läsare, vi får sätta till alla klutar för att kunna återupprätta det Sverige som ska resa sig ur sin sargade tillvaro. Protester höjs mot en illa förd politik och till dessa protester bör alla krafter samla sig. Denna bön borde bes i alla kyrkor runtom i landet, den borde bedjas i alla offentliga rum dit ord kan nå.
Jag har på sista tiden insett att min egen kamp har haft behov att tillföras ett andligt perspektiv för att kunna klara av att konfronteras alla de vidrigheter som numera omfattar sjuka och arbetslösa. Jag har behövt det, lika mycket som jag behövt en viss stillhet och kontemplation.
I min egen omedelbara närhet har kampen förts på ett annat plan. Utsortering kan se ut på många sätt. En form av utsortering sker på Rehab i Härnösand där Landstinget Vanvård, förlåt - Västernorrland, har omorganiserat vårdformen vattengymnastik så att tillgängligheten blir mycket starkt begränsad. Från att ha varit öppet fem dagar i veckan så blir det nu bara två! Det säger sig självt att inte alla patienter som behöver bassängträning kommer att få det, med medicinska och hälsomässiga försämringar som följd. De blir sämre och sämre och till slut kan de kanske inte kunna räddas utan skadorna de har blir konstanta. Då kommer samhället med sitt långa byråkratiska långfinger att peka på dem och säga: "Tyvärr - du är alldeles för tärande!"
Så förpassas dessa sjuka till samhällets bakgård, sopstation. I många fall orkar de inte resa sig igen.
Det är en form av utsortering, det...
Så jag har lagt väldigt lite tid på Resurs och mycket mera tid på Bassängarmén här i Härnösand, vår proteströrelse mot denna vanvård av människor. Det är en proteströrelse i liten skala, men dock. Och jag glädjer mig över att höra att landstinget börjar tycka att det känns obehagligt med våra protester. Fint, då har skruven tagit. Men den lilla kampen slutar inte för det!
För stunden känner jag mig utmattad men ändå inte så utmattad att jag inte kunde skriva min lilla tankenöt och min bön till Gud om att bevara alla dessa sjuka och arbetslösa, fattiga!
Lika säkert som Amen i kyrkan.
|
