Artikel av Anna Ekelund publicerad 12 jan 2011 kl. 06.00:

Anna Ekelund

Jag började på Sourze - nu skriver jag min första roman

"När jag nu ser tillbaka måste jag tillstå att Sourze på många vis var roligare än Aftonbladet. Taket var högre, texterna kunde vara både knäppare och mer stringenta. Geniet fick bättre utrymme,det var gränslöst, nyfiket, chosefritt och utvecklande."
Jag hade just upptäckt fröjden med att skriva och bli läst, men var publicerar sig en oetablerad människa med mycket på hjärtat? Sourze var perfekt. Det kostade en liten slant att slänga upp sina alster och med tanke på hur kul jag hade var det ett oerhört billigt nöje.

Sourze läsare är rappa. Jag skrev på natten, mejlade texterna till Sourzeredaktionen och somnade. När jag några timmar senare steg upp var kalabaliken i full gång. Engagerade läsare stötte och blötte min text, inspirerades och skrev egna. Vi hade roligt, vi gnabbades, debatterade, upprördes, skrattade och provocerade varandra. Ett tag var jag väldigt aktiv, den självutnämnda Sourzeprinsessan.
Det varade inte länge innan Aftonbladet hade snokat upp mig, mejlade och erbjöd en kolumnistplats. Där blev jag kvar i fem år, fick hyfsat betalt och en större plattform. Sourze hann jag inte längre med. Men när jag nu ser tillbaka måste jag tillstå att Sourze på många vis var roligare än Aftonbladet. Taket var högre, texterna kunde vara både knäppare och mer stringenta. Geniet fick bättre utrymme på Sourze, det var gränslöst, nyfiket, chosefritt och utvecklande.

När jag nu går vidare med mitt skrivande och sliter med den första skönlitterära romanen är jag glad för de erfarenheter som jag fick under mina år som kvällstidningskolumnist. Men ännu högre värderar jag den obändliga, ystra skrivlust som jag upplevde under min tid på Sourze.

Sourze har nu funnits i tio strävsamma år. Jag hoppas att detta bara är början.