Jag drar fingrarna över bokryggarna. Kudden. Den randiga stora hårda kudden där ditt huvud brukar vila luktar dig och jag trycker näsan mot den. Utanför fönstret är det natt men härinne i rummet är det ingenting. På den andra sängen ligger dina kläder slängda. Lägger jag ansiktet mot madrassen är din tröja och dina byxor berg. Jag älskar din blå randiga skjorta. Jag ritade en blomma i grälla färger.
Min almanacka ligger uppslagen. Tom är den ingenting gör jag.
Jag tittar på mig själv i fönstret. Speglas av i fönsterglaset. Tittar länge och ser spåren av dina läppar på mina. Ser ditt ansikte i mina ögon. Sjunger till musiken som cd-spelaren spelar. Sjunger likadant som hon. Ser in i lampan och ser ljus. Jag sa att jag inte kunde spela alfapet.
Jag förstår nattens tystnad den är likadan som morgonens. Pralinpapper som är tomma. Jag trycker på några för att försäkra mig om att de är tomma. Jag ritade en ensam antik kolonn kvarglömd av tiden. det är jag. Jag ritade en vit blomma mot blå bakgrund. Det är du. Jag knackar med nageln mot tanden en ovana jag har som jag bara gör när ingen ser mig. Tycker om ljudet.
Jag sträcker ut benen och fötterna. Önskar att du kunde nå dem.
Sätter mig på golvet och slår armarna kring benen.
Jag känner mig glad igen vill figurera i någons dröm. Din. Läser blod blod som rinner sakta rött vit hud vit hud och tött rött på vitt rött mot vitt blod som rinner i kanaler ut ur kroppen. Läser MilkyWay. Läser poesi. Du är poesi. Luktar på kudden igen. Du finns. Mina ögon är gröna och dina är blå. Jag har en leverfläck ovanför mitt högra bröst. Du har en röd prick på ryggen och en mage som skakar till när jag drar min hand över den. Jag ritade en grå knopp med ett vasst blad. Det är vi. Jag är glad nu.
Susanne Friberg, Studerande
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
