Skriv idag om: Bostadsrätt vs hyresrätt? | Egyptens presidentval | EU-toppmötet Börja här!
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Sunny Börjesson
publicerad 26 jan 2009 kl. 15.45:
Jag är glad över att känna till mina rötter
"Utan pappas medverkan hade jag aldrig hittat de dittills okända 5 syskonen på hans sida, av vilka 2 blivit goda vänner, brorsan en kul bekant och en har blivit en riktig syster. Vi har varandra i vått och torrt numera."
Jag är barnhemsungen S som blev fosterbarnet S som till sist blev adoptivbarnet S för att efter det att adoptivmamman ångrat sig, återgå till att vara utkastade S.
Jag var så desperat efter att få veta mitt ursprung att jag satte in en annons i en veckotidning och efterlyste mina biologiska föräldrar. Den möjligheten har vi svenskfödda. Jag hittade dem. Pappa pedofil våldtog mig, och vad min biologiska mor ställde till för mig orkar jag än i dag inte skriva om. Hon hade ändå inte kunnat berätta någonting för mig, eftersom hon var ett barnhemsbarn själv.
I dag är jag ändå glad över mina rötter. Pappa hade 10 barn, men bara ett i folkbokföringen, mamma hade 4. Utan pappas medverkan hade jag aldrig hittat de dittills okända 5 syskonen på hans sida, av vilka 2 blivit goda vänner, brorsan en kul bekant och en har blivit en riktig syster. Vi har varandra i vått och torrt numera.
Jag tog kontakt med min faster när pappa var död och fick veta mycket om mina farföräldrar och fick foton på dem. Mina barn tyckte det var väldigt roligt.
Vi hade ett första syskonmöte vi 5 och alla 4 systrar hade velat bli arkeologer. En slump? En av dem hade en son som just blivit det. 2 av oss hade velat läsa historia och främst religionshistoria, en hade en son som läste just det.
Hon som blev en riktig syster för mig hade en dotter som samlade på exakt de författare som jag själv samlar på. När hon dog bara 40 år gammal fick jag ärva en del av dem. Jag är glad att jag hann lära känna denna flicka, så lik mig själv, innan hon dog.
Nu vet vi också varför även de 2 av oss som är smala och lever sunt har fått hjärtproblem. Vi 2 feta (eller rundlagda) har alltid känt skuld över att vi levt så fel att hjärtat och kranskärlen börjat trassla redan i ungdomen. Nu fick vi reda på den ärftliga sjukdomen vi hade, och kunde lägga den till respektive sjukhusjournaler. Likaså fick vi information om vad den ärftliga artrosen innebär, som nästan alla flickor i släkten drabbas av.
De djupa depressionerna som gjort att vi kommer ifrån en familj med väldigt många självmord är också bra att känna till, för då kan vi och våra barn vara observanta och söka adekvat hjälp i tid.
Så jag hade blivit förkrossad över att ha en anonym pappa. Då hade jag ju aldrig haft mina syskon och syskonbarn, eftersom bara 2 av oss 10 är helsystrar och hon var bortadopterad från BB, så henne hade vi aldrig hittat.
Jag (och alla mina syskon) är därför emot anonyma donatorer. Barnet ska ha rätt att veta sitt ursprung. Man kan donera ändå. Ägg också.
För att svara på din fråga, hur män gör, Birgitta: Ja som i alla tider. De skaffar en kvinna att föda sig barn. I modern tid har vi äktenskap av olika slag. För inte så länge sedan fanns det trälar och slavar (det har kallast lite olika i olika tider och i olika kulturer).
Så har vi surrogatmödrarna och konkubinerna. I Bibeln vimlar det av dem; de var personliga slavar som hustrurna kunde ge åt sina män och låta dem föda i sitt eget knä, barnet blev då hustruns. En känd variant är väl när Sara gav Hagar åt Abraham? Isaks 12 söner hade 4 olika mödrar: 2 hustrur och två surrogatmödrar. Men den som ställer upp som surrogatmamma i dag bestämmer det själv och får ofta rimlig ersättning. Anonyma är de inte.
Så har vi varianten som många homosexuella använder: De får barn med en god vän. Det kan även heterosexuella göra. Jag hade en god vän i ungdomen, han kunde inte få barn men de hade 2. Han berättade att hans bäste vän var den biologiske fadern men att barnen skulle bli vuxna innan de berättade det. I stället var den biologiske pappan och hans familj gudföräldrar åt barnen.
Ja det finns onekligen många varianter på detta med föräldraskap. Jag hade gärna fött barn åt min dotter ifall jag hade kunnat det och hon inte. Nu kan jag inte det och hon verkar trivas med att göra det själv.
Birgitta Steifler, dina barn har ju en mamma som älskar dem väldigt mycket och som är en insiktsfull och lyhörd person. Många barn har ju bara en förälder, eller en eller flera olämpliga föräldrar som nog borde ha avstått ifrån barn. Vid många adoptioner kan man helt enkelt inte hitta de biologiska föräldrarna, fäderna i synnerhet. Det får gå bra ändå. Men jag själv skulle aldrig skaffa barn med någon som barnen inte fick lära känna.
Jag lever å andra sidan ganska långt ifrån samhällets vanligaste normer. Jag är polygam och lever i ett äktenskap där den av mina makar som är barnlös fungerar som extrapappa och extra morfar/farfar. Det sista är mycket uppskattat av barnbarnen vid födelsedagar och runt jul. Ni förstår säkert varför? Det har även funnits saker barnen hellre tagit upp med honom i stället för med oss biologiska föräldrar.
Så jag är den sista att tala om för andra hur de ska leva. Modigt av dig att skriva din artikel. Ämnet är väldigt känsligt vilket du nog får känna av?
Sunny Börjesson, rik!!
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
