Jag är en tiger. "En svensk tiger" känner ni igen det? Det var Bertil Almqvist som tecknade en affisch under Andra Världskriget med en gul tiger med blåa ränder. Budskapet var att man inte skulle sprida militära hemligheter till främlingar. Man skulle hålla käften helt enkelt. Jag har mångsysslat i mitt liv, verkligen fått pröva på det ena och det andra. Ni skulle aldrig tro mig om jag berättade vad jag har gjort för att tjäna pengar. Mina intressen är väldigt många - från a till ö kan man säga. Jag har några intressen som jag brinner för, några drömyrken. Drömmar kan ibland förverkligas helt, eller delvis. Det var inte länge sedan en av mina drömmar blev verklighet.
En vacker dag ringde min telefon och jag fick erbjudande att börja jobba som: det spelar ingen roll faktiskt. Det var just det jobbet som jag alltid hade velat ha! Det som jag är bra på och vill bli bättre på. Under ett halvår fick jag pröva på. Det är bara jag som vet hur mycket jag har engagerat mig för att få det allt att fungera. Jag har slitit och gjort mitt bästa, trivdes bra, hade långsiktiga mål. Alla signaler som jag fick av mina arbetskamrater var bara positiva. Det kändes så rätt, att det inte kunde vara sant. Det var inte det.
En annan vacker dag kom personalchefen och ville träffa mig. Det var dags att få information om fortsätt anställning. Jag var så säker på att det bara var att bekräfta att jobbet var mitt. Vet ni vad? Man ska aldrig vara säker på någonting. "Life is like a box of chocolates, You never know what you gonna get" (Forrest Gump) Det stämmer nog för min del i alla fall. Ibland får man suga på den söta karamellen, ibland får man bita i ett väldigt surt äpple. Det var fallet den där gången, ett surt äpple menar jag.
Personalchefen sa att man inte skulle erbjuda mig fortsätt arbete. Jag fick samtidigt veta att jag var så duktig och kunnig och engagerad. Vad i helvete var det som var fel då kan man undra, eller hur? Det var EN grej som jag inte gjorde rätt. Jag var för tyst nämligen. Jag häpnade då. Vad då att jag är för tyst? Hade jag sökt till "Idol" skulle det vara ett bra argument, men det var inte svensk Idol 2007 som jag sökte till. "Varför har ni inte sagt någonting tigigare", frågade jag? "Ge mig en chans till för att visa vad jag kan", bad jag, förgäves. "Vi har redan tagit ett beslut, alla var eniga om det."
Det var enda svaret som jag fick. Jag är en blyg person, som lyssnar först, talar sen. Jag tar inte för mig, tyvärr. Det kan ses som en fördel av somliga faktiskt. Nu är det dags att gå vidare. Livet fortsätter, det finns andra drömmar som jag har. Man vet aldrig vad som kan hända. Det är bara att bita ihop så länge. Jag är en svensk som tiger. En svensk tiger, menar jag.
Simon Aspenson, naiv, empatisk, sympatisk
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
