Skriv idag om: Sverige och korruption | Löfvéns riksdagsutanförskap | Kärnkraftssäkerheten i Sverige Börja här!
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Hampus Engqvist
publicerad 24 mar 2002 kl. 10.35:
Jag är en dålig älskare
Jag är en dålig älskare. Alldeles för snabb och intensiv. Det känns inte som en varm sommarvind att älska med mig. Snarare som att bli påkörd av ett lokomotiv.
Förspel, är jag totalt ointresserad av. Efteråt vill jag helst vända ryggen till och somna. Min favoritställning är bakifrån. Det är det okänsligaste och det mest naturliga sättet att ha samlag på. Det passar mig utmärkt. Känslor kan man visa på annat sätt.
Varför får jag aldrig leva ut min sexualitet? Gång efter gång, tvingas jag att hålla på min utlösning och smeka mina sexpartners tills jag vill spy. Veckorevyn har gett mig prestationsångest för att jag vill ha naturlig sex. Dom har gjort sex till en romantisk dröm. Jag tycker sex är något djuriskt. En känsla vi inte kan styra. Vårt arv ifrån en brutalare tid, där smek förknippades med att plocka löss.
Vi ynglingar har en drift att befrukta så många kvinnor vi kan innan vi förfaller. Man kan intellektualisera hur mycket man vill över detta, men våra innersta känslor kan vi inte dölja. Vi är unga och starka. Det är dags att befrukta.
Det sorgliga är att många unga killar kan nicka igenkännande till det jag skriver, men dom skulle aldrig erkänna att dom har dessa känslor. Män är slavar under det kvinnliga förtrycket. Det är kvinnan som styr våra sexuella förehavanden. Hur många män har inte fått en sådan prestationsångest att dom inte ens har fått stånd? Vi är livrädda för att misslyckas. Det studeras olika tekniker för att avslöja gåtan till den kvinnliga orgasmen. Vi gör allt för att tillfredsställa vårt kvinnliga släkte. Vi har glömt hur vi tillfredsställer oss själva. Kanske är det därför män onanerar mer än kvinnor? Det värsta är att en kvinna inte kan vara dålig i sängen. Detta är en myt som levt kvar länge. Visserligen kan hon vara Oattraktiv, men inte en dålig älskarinna. Ni kvinnor har lagt hela ansvaret på männen. Givetvis är vi era lojala trotjänare och åtar oss detta ansvar och all ångest som tillkommer. Finns det något värre än att misslyckas i sängkammaren?
Många pratar om att vi lever i ett kommunikationssamhälle. Detta är lögn. Vi lever i ett sexsamhälle. Det har vi alltid gjort. Det är bara att rannsaka sig själv. Vilken drift är starkast? Att kommunicera eller att ha sex? Kanske båda? Vem vill du vara? Hugh Hefner eller Bill Gates? Vilken låt gillar du bäst? Comunicea med Dire Straits eller Wicked Game med Chris Isaak? Varför dricker du dig stupfull en lördagskväll? Förmodligen för att du vill kommunicera med kvinnorna. Där går intressena ihop, men varför vill du kommunicera med kvinnorna? Försöka går ju, men kvinnor kommunicerar på en helt annan nivå än vi män. Vi är blötdjur jämfört med kvinnor.
"Visste ni att den som skriver det här nu är inne på sin femte whiskey Och inte nog med det! Dessa fem whiskys har intagits i total Ensamhet! Jag sitter här och dricker mig full alldeles ensam! Ni vet inte vad ni ger er in på Läs inte mer!", fritt tolkat från Ulf Lundells "Fruset Guld" 1979.
Inte nog med Lundell. The Doors sätter mitt hjärta i brand. Jag är man. Många kvinnor tror att det är lätt att vara man. Men vi har många komplexa känslor att brottas med. Min tidigare text är en provokation, men vi kan faktiskt känna oss förtryckta. I alla fall vissa män. "Svaga män". En kompis till mig lever på sin gravida sambo. Han känner kraven från hela samhället att försörja henne och sitt kära barn. Tyvärr vill ingen arbetsgivare anställa den stackars karlen.
Ibland önskar han att han var kvinna. Han tror att kraven från samhället skulle varit lägre om han hade varit kvinna. På mödravårdscentralen fick han höra att dom flesta kvinnorna oroade sig för barnet, medan nittio procent av männen tänkte på försörjningen. Där fick han veta sin roll. Han skulle försörja den nybildade familjen. Inte nog med hans oro för sin kära kvinnas graviditet. Ingen utbildning, inget körkort, inga pengar, du är misslyckad. Han såg på alla andra "starka män", dom som försörjde sina kvinnor. Gav dem ett värdigt och bekvämt liv. Rent intellektuellt kunde han förstå att livet inte var slut bara för hans ekonomiska tillkortakommanden. Men känslomässigt "bubblar" hans mage av ångest. Vem ställer dessa krav? Är det vi män? Är det ni kvinnor?
Ibland kallar jag mig feminist, men ibland känns det som att vara Djurgårdare och hålla på AIK. Kanske har jag min egen kamp att utkämpa? Ingen går in i ringen åt mig. Mitt råd till alla kvinnor som känner sig förtryckta är:
"I found an island in your arms a country in your eyes arms are changing eyes are lying Break on through to the other side"
"Vapen som exporteras används ofta i inbördeskrig som orsakar fattigdom och flyktingströmmar." Foto: flickr/DFID - UK Department for International Development (BY CC 2.0)
