POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel av Tobias Jeppsson publicerad 11 jan kl. 06.00:


Foto: flickr/.reid. (BY CC 2.0)

Jag är en cynisk optimist

Här på Sourze och i andra sammanhang har jag genom åren blivit kallad pessimistisk och liknande saker. Jag har tagit det som en förolämpning, eftersom jag ser mig som det rakt motsatta; en optimist.
Denna artikel kan verka självupptagen, men jag skriver den för jag tror att många känner igen sig och har på exakt samma sätt blivit anklagade för att vara något rakt motsatt vad de egentligen är.

Varför kallar folk mig då för pessimist och liknande saker? Det är inte så svårt att lista ut för mig, för jag skriver ofta om olika samhällsproblem och pekar på det som är dåligt och inte fungerar i samhället. Självklart kan man se det som pessimistiskt, men för att veta om jag verkligen har en pessimistisk syn eller inte så måste man ju veta syftet med mina artiklar och uttalanden. Jag har mig själv att skylla för att jag ofta glömmer att tala om det klart och tydligt, men tycker samtidigt att det är så självklart för mig att jag inte tänker på att någon kan tro något annat. Men jag ska försöka förklara mig (och förhoppningsvis många andra personer som är som jag) i denna artikel och tänka på att vara tydligare i framtiden.

En pessimist hade jag varit om jag pekat på alla samhällsproblem och andra negativa saker och hävdat att de problemen var olösliga, att vi var dömda till undergång. Faktum är att jag har skrivit åtminstone ett par artiklar om undergångsscenarion, men det har varit ett slags retoriskt grepp för att dra saker till sin spets och förtydliga de yttesta konsekvenserna av ett problem som vi inte gör något åt. Men mitt syfte med mina artiklar och mina till synes pessimistiska uttalanden är att peka på problemen och i slutändan lösa dem på något sätt. För det tror jag man kan med alla problem som människan ställt till med.

Jag skulle ha kunnat skriva en massa artiklar om allt positivt som faktiskt händer, men jag ser sällan syftet med det. Det ligger i sakens natur att positiva nyheter blir välkända och väl spridda. Skulle det finnas något positivt som nästan ingen kände till så skulle jag gärna skriva om det. Men för att det där positiva ska ske så måste någon identifiera de problem som finns, peka på dem och uppmärksamma dem för någon sedan ska lösa dem. Jag tror tyvärr inte att jag kan lösa så många samhällsproblem på egen hand så det lilla jag kan göra är att uppmärksamma dem och hoppas att vi genom politiska ställningstaganden eller genom organisationer och företag så småningom kan lösa problemen.

När jag skriver mina artiklar så är inte mitt syfte att läsare ska få en bra och behaglig känsla, så jag är väl cynisk på det sätt att jag sällan talar om vilka möjligheter som finns, utan talar mer om farorna och värsta tänkbara scenario. Men det är inte en förutsägelse för framtiden, utan en varningsklocka för vad som händer om vi inte gör något. eller stoppar huvudet i sanden och låtsas som att allt är bra. Där skulle jag kunna skärpa mig lite och tala mer om vilka möjligheter och lösningar som faktiskt finns på alla problem, och tack vare att jag blivit kallad pessimist har jag faktiskt försökt bättra mig på det ibland. Samtidigt så tror jag inte att jag sitter inne med någon helhetslösning på alla samhällsproblem och därför överlåter jag oftast lösningarna på problemen till de som har idéerna och resurserna.

Jag är cyniker på det sättet att jag inte har någon väldigt höga tankar om människan och samhället och jag drar mig inte för att framhäva människors oärliga och genomruttna syften. Men genom att just vara medveten om detta och ta hänsyn till att vi bara är djur med aningen mer komplexa hjärnor än gorillors så tror jag vi kan skapa ett fantastiskt och nästan perfekt samhälle som tar hänsyn till hur vi faktiskt är och fungerar istället för att bygga samhället på någon övernaturlig tro på människans godhet, moral och etik.

Till sist ett ord om optimism. Är det verkligen optimistiskt att blunda för de problem som finns, stoppa huvudet i sanden och intala sig att det inte finns några stora problem och bara läsa/skriva om det som är bra? Med största sannolikhet får det säkert en att må bättre för stunden att intala sig detta. På längre sikt leder det förmodligen dock till stora besvikelser och en smått föraktfull människosyn mot de som inte passar in eller bryter mönstret i den fiktiva världsbild man skapat sig. Världen har inte förändrats till det bättre tack vare folk som intalat sig hur bra allting är. Den har förändrats tack vare människor som sett problemen, pekat på dem och som trott att en ännu bättre värld är möjlig och försökt lösa problemen. Och det är genom att se problemen i god tid, när de fortfarande är relativt hanterbara, som vi undviker framtida faror.

Sist men inte minst så vill jag verkligen poängtera att jag ser mig som väldigt väldigt optimistisk, och tror på en väldigt ljus framtid, men inom rimlighetens gränser förstås. Jag tror inte direkt att vi inom vår livstid kommer få eviga liv och att enhörningar kommer att skutta runt på rosa moln år 2050. Men jag är helt övertygad om att världen kommer vara mycket bättre då. Det kommer nog inte gå spikrakt uppåt, för dessvärre har vi alltför många orealistiska optimister som gräver huvudet i sanden fram till dess att katastrofen står och knackar på dörren, som till exempel klimathotet. När jag skrev om det första gångerna så tyckte de allra flesta att jag hade en väldigt mörk världsbild. Idag är det nästan ingen som tvivlar på att det existerar även om handlingskraften är rätt tam fortfarande. Jag tror dock inte människan kommer att stå handfallen inför katastrofer, vi kommer reagera i någorlunda god tid och lära oss av erfarenheter och vi har all möjlighet och potential att vända utvecklingen åt ett positivt håll. Människor kan åstadkomma fantastiska underverk om de bara samarbetar och organiserar sig vettigt. Det kommer inte ske av sig själv, utan det kommer krävas engagemang, framtidshopp och en realistisk optimism.

Jag säger som någon vetenskapsman en gång sa; "jag tror människan har förmågan att lösa alla de problem som hon skapat".