Jag kommer för alltid att vara tacksam mot dig. Du tog mig rakt upp och ner som jag är, du gav mig sensualism och du trodde på mig fastän jag själv inte gjorde det. Många hundratals mil skilde oss åt men i sommarvärmen med ryggen mot dörren och en brunbränd kropp som andades svettpärlor på magen var du ändå nära. Karma var ordet för vår återförning som i detta livet inte var möjlig. Du ljög för mig, gång på gång och jag trodde dig även om varningsklockor klämtade med frenetiskt oväsen. Du gav mig något jag inte fått innan, och som jag är tacksam för än i dag. Det är aldrig för sent för villkorslös kärlek även om den tidsmässigt är fel.
Du fick mig att våga skriva. Du sa åt mig efter flera månaders email att jag borde skriva för en större publik, men jag hade inte tron på mig. Inte vet jag hur du kände, men jag hoppas jag kunde hjälpa dig något när du föll ner i det svarta hålet som omslöt dig i depressionens namn. Vi fick ett möte av spänning och en kyss som jag aldrig glömmer, men vår tid var räknad och vi sa att i nästa liv skulle vi mötas i mitten av Sverige och vi skulle ha en massa barn. Barn hade jag men du gav mig så mycket mer. Du gav mig viljan att försöka lägga ut mina texter för en kritisk publik även om det tog två år innan jag vågade slänga mig ut i det hårda mediahavet.
Jag är dig för evigt tacksam för detta, och kommer att älska dig till nästa gång livmodern dras samman och jag föds på nytt. Tack för alla tårar och skratt jag fått. Tack för att du vågade tro på mig när jag inte själv gjorde det. Jag gör det inte än men jag har skapat ett behov och en känsla av att det kanske finns någon som har glädje av et jag förmedlar. Tack Lennart Svedberg i Skellefteå för den kärlek du gav mig under några korta månader.
Birgitta Stiefler, En fundersam, livsglad tjej.
Vad tycker du om detta? kommentera detta via Facebook
Birgitta Stiefler