 |
POLITIK & SAMHÄLLE
Artikel
av Magnus Hansson
publicerad 10 jul 2002 kl. 12.51:
Jag är bög!
Jag nådde insikten häromdan. Den kom som ett knytnävsslag i magen, fast jag borde förstått det för länge sen.
Jag är BÖG, och vem är inte det? Jag springer runt en vacker ö mitt inne i Stockholm på tidiga eftermiddagar (efter festnätter vaknar man inte förrän då). Det är vackert och det är skönt att springa. Jag njuter av utsikten, bränner kalorier och får en vackrare kropp. Det är alldeles gratis att springa så det är bara att ta för sig. Sen går jag till ett gym, det ligger några minuter åt andra hållet från där jag för tillfället bosatt mej. Drar och tar i i några helvetesmaskiner i en timme eller så. Sen går jag hem, slänger svettiga kläder i tvättmaskinen och startar den. Själv duschar jag länge, parfymerar mej och fixar till håret. Nya, fräscha kläder sitter på min kropp som förhoppningsvis skall bli lite attraktivare efter ett antal hårda träningspass. Jag är hungrig och äter nåt, hemlagat eller beställt från pizzerian mitt emot. Eller så går jag till en restaurang, allt är ju ändå så nära.
Är jag tillsammans med trevliga människor kanske vi fortsätter ut, till en klubb dit alla vill gå. Där inne blir det sprit och dans, kanske hångel med. Tar en taxi hem, helst inte ensam, och nu finns det ju en jag tycker om. Hemma fortsätter natten med det allt var tänkt för.
Jag håller på så här. Ibland startar jag datorn och läser några mejl, lägger ut en text eller kollar bara runt. Det är sällan jag verkligen gör nånting av värde. Det är kul, på sin höjd.
Ja, visst är man en BORTSKÄMD, ÖVERGÖDD GROTTMÄNNISKA. Jag har kvar alla ursprungliga behov men tillgodoser dem så lätt att de blir min vardag utan bekymmer. En dag kan det ha gått så långt att jag inte njuter av att få det jag vill ha, att livet slutar ge mej nya kickar. Visst skulle det vara tråkigt men det orkar jag inte fundera på nu, den som lever får se heter det ju.
|
Michael Lundahl
